RR SE JCH SE UCH Liljaskogens Urax 2010 03 29 – 2018 08 20
Bevis på min kärlek, ja det är så. Att släppa taget och låt dej gå. Tårarna som rinner, smärtan jag känner. Priset – Värt att betala när man skiljs från vänner. Jag ville inte, men det var så här det måste bli. Älskade Urax nu är du fri. Ingen smärta som plågar dej mer. När jag blundar är det en lycklig stövare som driver hare jag ser. Sov Gott Älskade Urax.
Vår resa blev alldeles för kort, men jag är så tacksam för allt som åren med Urax har gett.Tidigt visade han att han hade det som krävdes för att bli ”haranas fasa”. Kan nästan räkna på mina fingrar dom gånger Urax inte tagit upp och drivit hare vid släpp. Han var dubbel CH. Genom Urax har jag fått många nya vänner, nya uppgifter och fantastiska upplevelser. Alla stunder i skogen där hans drev ekat. 
Och resan till San Marino 
och Europapokalen, där Urax tog brons. I allt en underbar hund både hemma och i skogen. Redan hösten 2016 visade Urax att allt inte var helt ok, lätt hälta ibland. Men det gick över så vi körde på. Våren 2017 var det nåt som inte stämde, hans rörelseschema var inte rent. Det blev flera besök hos veterinären, men dom såg inget (tyckte jag orolig helt i onödan) Men jag gav mej inte, något var fel. Besök igen utan gehör. Då tog vi kontakt med hundsjukgymnast som genast bekräftade vad jag/vi upplevde. Lång rehabilitering följde och sen sakta försiktig återgång till jakt. Men det var/blev inte helt bra. Urax fick jaga 
väldigt lite förra vintern, och det smärtade att se hans sorgsna ögon när inte han fick jaga. I våras började vi en ny rehab period. Vi har försökt, kämpat, masserat, tränat försiktig, men det gick inte. Så fort Urax fick röra sig lite mera så kom hältan från bogar och framben och smärtan tillbaka. I sommar har Urax ofta dragit sig undan dom andra i flocken. Han har på ett vänligt men bestämt sätt talat om att han ville vara i fred. Beslutet var inte lätt, men vet att det är rätt.