Jakt

Här ska jag försöka skriva och berätta om Ruffs olika jaktepisoder. Förutom de händelser som jag skrivit ner under hans första 1 ½ år, har han hunnit med en hel del annat rörande jakt. Eftersom jag min man och våra 2 söner jagar så bjuds det många tillfällen för Ruff att vara med på jakt med varierade uppdrag, som tex. spåra, driva och apportera.

2010 08 02

Dags för säsongens första grytjakt. jag och Tomaz tar Ruff med till ett gryt i Varuträsk. Tomas hade varit där dagen innan och skjutit en räv en bit i från så vi hade våra aningar om att en kull fötts i grytet i sommar. Mycket riktigt väl framme kunde vi konstatera att det var bebott. Det stank rävpiss och Ruff var hel tänd. Ingen tvekan jag hann nästan inte få av Ruff kopplet innan han var inne i grytet. Som han jobbade - grävde, skällde och grävde igen. Kom ut tog en ny ingång (fanns två) samma sak. Han kämpar och kämpar vill inte ge upp, springer mellan ingångarna och vill hela tiden mer. Gräver och skäller - någon finns där inne. Tyvärr är det ett stengryt och väldigt trångt, så vi bestämmer oss för att bryta. Vill inte riskera att Ruff i sin iver tränger sig in och fastnar. Men spännande var det!

Jag och Ruff åker hem till Frostkåge. Kl 23.00 ringer Tomaz - Mamma är du sugen på ett eftersök? Självklart! Tomaz har skutit en Räv, troligtvis den som vi tidigare stört i grytet och som till slut vågade sig ut och gick ner på en lägda. Eftersom det började bli mörkt kunde inte Tomas hitta sitt byte. Men det blev en lätt match för Ruff som spårade och fann Räven i ett dike.

2010 02 20

Som sagt i dag är det för kallt att dra ut på jakt, men tidigare helger har vi tagit en liten jakttur. Nåväl att jaga räv utan en drivande hund är väl som att leta efter en tändsticka i en myrstack. Men vi försöker än då, och att vara ut är ju aldrig fel (om bara det inte är alldeles för kallt!). Söker upp färska rävspår och skidar efter. Ibland har det varit riktigt hett - spännande. Vi har kommit till lador där räv tydligt visat att den nyss varit där och Ruff har utan minsta tvekan krupit in och sökt. Om räven inte har varit där rätt så nyligt så går inte Ruff under och söker. Så när hann villigt slinker in vet man aldrig, han bökar och stökar får han inte "napp" är han tyst och kommer ut när platsen är genomsökt. Nu har det ju varit så mycket snö så Ruff har haft det lite kämpigt, i annat fall tar han gärna upp rävspåren och börjar spåra när han kommer ut. Lätt är det inte men vi har kul och vem vet - plötsligt händer det! Skulle vi inte försöka är ju utgången given. Jakten är vårt stora intresse så även om vi inte kommer till skott så är det värt mödan. Dessutom vill vi ju hålla igång Ruff (och oss själva!).Han blir alltid lika glad när jaktkläderna tas på, då vankas det äventyr av något slag. När vi åker där det är som mest snö får Ruff åka i sin special designade ryggsäck, men om räven tagit skoterspår följer han ivrigt efter i spåren.

Tanken på att skaffa sig en egen stövare kommer allt närmare, det skulle ju bli mera av då. Så varför inte? Men om vi ska ha en stövare ställer PO ett krav - den ska inte bara gå på räv, den ska jaga hare också. Men kan man lära sökhundar flera etiketter ska väl inte det vara någon omöjlighet. Ev. kan man få uppleva att hunden under drev byter objekt, men det känns inte som något problem. Med träning kommer det att fungera bara hunden har mycket jakt i sig. ( de säger kloka rävjägare som jag pratat med) Så varför tveka. Livet är för kort för att inte ta nästa steg. Den som tvekar kan bli stående på ett ben resten av livet...Vi har kikat runt lite och hittat tänkbar parning. Hamilton är vad som gäller, kolla in dom här två. Första bilden hanen, andra tiken...

mer info kommer snart...

2010 01 15-17

Rävjakt i Malå. I helgen har vi varit till Stellan och Jill i Malå, förutom trevligt sällskap har vi också ägnat en hel del timmar till att jaga räv. Antar att det finns dom som tycker att man är lite "knäpp" men vad gör det. Jag/vi har bara utövat vårt intresse! Lördag - upp kl 05.00, lite frukost och sen iväg. Jakten startar med att vi åker runt i sakta mak och kollar av rävspår, på jakt efter färska spår att släppa stövaren på. Och det finns gott om spår så när det fram mot 8.00 börjar ljusna så är det dags för första släppet. Jaktsällskapet har två stövare på plats. Men ingenting stämmer, nu vet jag hur en frustrerad stövarägare ser ut! Ingen av stövarna verkar få upp någon lukt, så trots idogt arbete med att visa på spår blir det inget drev. Men att ge upp finns inte med i planeringen. Nya spår söks upp och nya försök görs. Till slut bestämmer vi att åka och undersöka ett öde uthus där rävtrafiken varit tät. Ruff får till uppgift att kolla. Han kryper villigt in, men inget skall. De enda som hörs är hur han noga undersöker under hela uthuset, han frustar till ibland och det bullrar till i bräder och annat men han är tyst. Efter ca 7min kommer han fram ruskar av sig sand och annat skräp. Här fanns ingen räv. Det var första dagen, ingen räv, men oj vad jag lär mej om rävjakt och Ruff var i alla fall ärlig. Söndagen startar lika på jakt efter färska spår. Samma sak idag, det verkar inte lukta något , konstigt. Funderingar om vad det beror på. Något svar får vi inte men efter att ha haft telefonkontakt med flera andra jägare som under helgen upplevt samma sak känns det något bättre. Inget fel på hundarna det måste vara något annat. Men ett gryt skulle vi ändå kolla där det förväntades ligga en räv inne. En av jägarna hade på lördag em. kollat upp det och stängt utgångarna. Framme vid grytet släppte jag Ruff som efter en snabb koll runt beslöt sig för att gå in. Skall och sen ett dovt rassel och mera skall. Napp! här ligger det räv. Ruff jobbar på bra gräver och skäller kommer ut och går in igen. Ruff fortsätter arbetet in skäller gräver ut igen söker efter andra ingångar, in samma väg igen. men ingen räv kommer ut. När Ruff jobbat på ca 30min, kommer Stellan med hanns betydligt mer erfarna Jack Russel tik Ester ,hon går också in får inte riktigt kontakt men visar stort intresse vill mera men grytet är helt enkelt för trångt. Så då börjar en annan del av grytjakten - att gräva. Vi hjälps åt att gräva, hacka och hugga. Kälen är stenhård, medan grävandet pågår springer Ester och Ruff runt och med jämna mellan rum visar vi in dom i grytet. Intresse finns men dom kommer inte åt räven, som förmodligen krupit in långt i grytet och trycker stenhårt den tänker inte komma ut. Efter ett par timmars arbete får vi bekänna oss besegrade av räven! Så inte blev det någon riktig sprängning i helgen, men det har varit så kul och intressant ändå. Att få se och lära alla sidor av denna jakt. Att förstå att det inte bara är att ta bössan på ryggen, släppa stövare som driver in räven i grytet. Ta sig dit släppa grythunden som går ner och spränger räven - sen är det "bara" att skjuta. Men det har sin tjusning ändå att få vara ute i skog och mark tillsammans med sin hund. Bara att få se Ruff jobba med det han vill tycker jag känns så skönt och bra. Och att dessutom få vara tillsammans med jaktvänner gör att även denna jakthelg har ett stort värde.

Här kommer några bilder från söndagens "arbetsplats" !

2009 12 19-20

I helgen har vi varit till Malå på rävjakt. Det var ÖNGK som stod bakom men Stellan och Jill hade fixat allt. En super helg med en massa glada jägare och hundar, stövare och grythundar. Det drogs lott om i vilken ordning grythundarna skulle få spränga räv, men först fick hundar som stod för championat chansen. Ruff drog ingen "högvinst" men det var många rävar på gång så turen kom även till Ruff. I ett gryt ca: 1km från vägen kröp "Ruffs räv" in. Skidorna på, Ruff ner (i ryggsäcken) så bar det i väg, spännande. Fyra skyttar och jag med Ruff. Vi hittade grytet och Ruff var het. Efter att ha gjort en inspektion av hålan fick räven lugnt vila där nere. Det var ett stengryt ca 2m djupt rakt ner man kunde se några gångar omgärdade av jättestora stenar. Med ficklampans hjälp kunde vi lysa och se att det även var sprickor i hällan. Om en hund fastnat i det grytet hade inget kunna göras. Så jag avstod, vid grytjakt måste förståndet få råda. Inte offrar jag min fantastiska jaktkamrat för en räv. Men hade jag överlåtit beslutet till Ruff hade det inte funnits någon tvekan, han ville in. Nåväl, rävjaktsäsongen är lång och vi har haft en fantastiskt trevlig helg. Tre rävar, god mat, frisk luft och toppen sällskap!

2009 12 12

Oplanerad jakt. Ruff var hos vår son Per och Anna för att deras nya katt Giza ska vänja sig med hundar. Ruff är nämligen mycket försiktig och snäll med katter han träffar inomhus. Han bara ligger och tittar. Tidigt på morgonen gick Per ut för att passa på rådjur och Anna gick ut för att rasta Ruff. Per ser ett djur som försvinner in i snåren och med mobilens hjälp omdirigerar han Annas rastningsrunda. Och Ruff tar upp spår och driver fram djuret så Per får skjuta. Heja Ruff!

2009 12 05

I dag var vi bjudna till Daglösten för rådjursjakt. Ryktet sprider sig om vår "stora jägare". Väl framme organiserades jakten och skyttar ställdes ut som för dagen var 6st. Jag och en till gick med Ruff. Första släppet gick lite trögt och så slutar pejlen att fungera. Vid det laget hade Ruff dragit i väg. Efter en stund utan att vi hörde något bestämde vi att försöka få tag på Ruff, flytta på skyttarna och ta en ny såt. Visst skyttarna samlar sig och samtidigt kommer Ruff tillbaka drivande ett rådjur precis förbi där en av skyttarna stått! Det var första släppet, för hunden godkänt men men. Ok vi fixade pejlen och släppte på nytt, nu dröjde det inte så länge innan det blev upptag. Bra drev men inte inom skotthåll. Drevet fortsatte så någon föreslog en ny placering av skyttar och så händer det igen. Ruff kommer tillbaka med rådjuret precis där en av skyttarna nyss stått. Inget vilt, men en bra insats av Ruff. Der tog jakten slut i Daglösten men kl var bara ca.12.00 så vi bestämde oss för att skynda oss hem för att jaga av en såt på hemma plan. Väl hemma, skyttar på plats går jag i väg med Ruff. Efter några minuter hittar vi färska spår - det blir upptag. Ett kanon drev startar och hade jaft haft bössan med mej kunde jag ha blivit dagens skytt. Drevet gick i en båge och kom förbi mej på ca 20 m, helspännande att bara få se. Sen dröjde det bara en stund innan drevet kom mot utplacerad skytt och så slutade också denna jaktdag med ett fällt byte.

2009 11 28

Vi jagar med Ruff varje helg, och han sköter sig. Tror bara att det vid ett tillfälle inte blivit något upptag annars har han drivit med hörbart skall. Sen kan ju inte Ruff rå för att skyttarna inte står där drevet går. Det är lite svårt eftersom vi jagar på nya marker och har inte lärt oss alla stråk än och vi testar olika såtar. Dessutom som i dag tex. är det bara jag och PO som jagar, och då ska man ha tur om man står rätt. Idag var allt på väg att klaffa, kanondrev mot PO, jag bara stod och väntade på skottet. men just när drevet var på väg mot PO kom en annan hundägare på promenad med sina hundar, och drevet vände om och for. Så det blev inget idag, fast vi hade en skön jaktdag - att få lyssna till ett riktigt drev kan ibland vara lön nog. Eller som PO säjer - tur att vi inte får skjuta varje gång, då skulle ju det roliga vara över (vi har begränsat antal). Nu hoppas vi på spårsnö och rävjakt!

2009 11 08

Söndagsmorgon, spårsnö, bra temperatur dvs. - bra jaktväder. Redan när hundarna rastades tidigt på morgonen kunde man se att både räv och rådjur varit på bena. Denna dag var det bara PO, jag och Ruff som drog ut på jakt. Som sagt det var mycket spår, hit å dit och kors å tvärs, räv och rådjur i en salig blandning. Vi släppte Ruff i första såten, som vanligt sökte han ut bra och spårade av marken. Det dröjde ett tag innan han hittade ett spår värt att följa. Några skall hördes sen upptäckte jag att Ruff spårade väldigt nära E4:an. Det kändes inte bra, i synnerhet eftersom räven varit igång och den kryper under stängslet. Jag sprang i väg, gensköt honom och kallade in. Vi avbröt jakten i detta område, beslöt oss för att ta bilen och köra några km in mot byn och släppa där. Framme vid dagens andra såt, släpp och upptag efter några minuter. Bra drev med hörbart skall. förbi skytt och PANG! Djuret faller ihop, Ruff kommer efter och som vanlig får han springa fram till sin bedrift. Plötsligt reser sig rådjuret och springer i väg, givetvis hakar Ruff på. Hade vi förstått att det var en skadeskjutning hade vi kallat in Ruff, för att en timme senare påbörja eftersöket. Men nu startade Ruff eftersöket/drevet omg. på egen hand. Med hjälp av pejlen kunde vi lokalisera Ruff och knatade efter. Vi gick och gick, ibland var vi bara några 100 m från, men så plötsligt drog det iväg. Ny strategi, vi delade på oss i hopp om att återigen kunna genskuta Ruff och kalla in. Eller att någon av oss skulle komma på drevet. Nu var även jag rustad med vapen. Ca: 8 km från skottplatsen får jag kontakt med Ruff som kan kallas in.. Vi tar paus, inväntar PO och ger det skadade djuret lite tid. Vid platsen där Ruff kallas in finns tydliga spår med blodstänk i så vi /han var på rätt väg. PO går iväg och ställer sig som skytt på en tänkbar plats. Så påbörjar jag och Ruff eftersöket, lugnt och metodiskt spårar Ruff och när jag börjar tvivla på hans väg drycker bekräftande blodstänk upp. Spåret går mot en mindre väg, jag ser lite blod straks innan vägen men här slutar spåren. Det har kört bilar på vägen så jag/vi ser inga spår. Går längs vägen Ruff snusar, sniffar och jag spanar- men inga tecken på vare sig spår eller blod. Vi patrullerar vägen några gånger plötsligt tvärstannar Ruff och vill in i skogsdungen på andra sidan vägen. Jag kan inte se något men jag har lärt mej att lita på min hund. Mycket riktigt ca: 3 meter från vägen fortsätter spåren med svaga blodstänk. Vi spårar ytterligare en bit Ruff blir intensivare och jag förstår att vi är nära. Plötsligt bara några meter framför oss reser sig djuret och lunkar iväg. Det går inte fort nu och jag håller tillbaka på våran takt. Så kommer det efterlängtade skottet, PANG och eftersöket är avslutat med utmärkt resultat. Så får Ruff sin belöning även denna dag. Helt och hållet hans förtjänst att vi fick detta bockkid till slut Trötta, glada och nöjda avslutar vi denna jaktdag.

2009 10 31

Rådjursjakt igen. I dag var det 4:e gången för säsongen och otroligt nog så slutade även denna dag med ett fällt rådjur, en bock på 26,5 kg. Vi har i höst skjutit 4 djur för Ruff vilket innebär god utdelning. Ruff har haft upptag och fina drev varje gång och bara vid ett tillfälle kom djuren inte inom skotthåll. Under dagens jakt visade Ruff än en gång vilken duktig jakthund han är, det är helt hans förtjänst att vi kunnat skuta rådjuren. Ruffs arbete i skogen lämnar inget mer att önska. Efter att vi skjutit bocken i dag kollade vi av en till såt. Där fanns inga rådjur men färska älgspår. En stund efter släpp säger PO i radion - älgko med kalv inom hagelhåll. Och Ruff hakade på spåret men vi vill inte att han ska driva älg så ett ingripande planeras. Mycket riktigt Ruff spårar älgarna kommer förbi PO som då kallar in och berättar för Ruff att vi jagar inte älg. Ruff bryter älgspårningen direkt, perfekt

När Ruff kom med drevet i dag var det minst 2 djur och Ruffs uppsyn visar tydligt att han vet att det finns mer att hämta.

2009 10 11

En kylig morgon men den strålande höstsolen kom rätt snart med värme. Och varmare skulle det bli! Jag, Ruff, PO, Per och Tomaz drog ut på jakt. Som vanligt placerade skyttarna ut sig innan jag och Ruff startade arbetet. Det tog bara några minuter efter släppet innan Ruff hade upptag och drevet startade. Ett bra drevarbete, skallande drev Ruff tre djur. Drevet gick först i cirklar inne i såten sen drog det iväg över lägdan. Mitt mellan skyttarna, dom såg både rådjuren och den drivande Ruff, men det var inte inom skotthåll. Drevet fortsatte upp över ett berg, hur långt vet jag inte eftersom pejlen inte fungerade som den skulle idag. Skyttarna stod kvar och jag väntade vid platsen där jag släppte. Efter ca 20min kom Ruff tillbaka i bakspår. Kanonbra! Väl inne i skogsdungen gör han ett nytt upptag och ett nytt drev startar. Denna gång kom djuren "rätt" och Tomaz fick skjuta två djur, get och kid för Ruff. Han sköter sig helt fantastiskt. Bra upptag och driver med skall, buktar inte djuren utan bara springer iväg bryter Ruff efter ca 20/30 min och kommer tillbaka. Och idag tog han dessutom upp nya djur och startade ett nytt drev.

Det värmer så gott när det slutar med skott! Hmm....de här gjorde jag bra!

2009 10 01

Så var det då dags att släppa Ruff på "våra nya" jaktmarker. Jag, Ruff, PO och vår son Per gjorde oss redo för rådjursjakt. PO och Per var dagens skyttar och ställde sig på pass, jag och Ruff gick iväg för att kolla av första såten. Ruff sökte ut bra men här fanns ingenting. Vi bestämde att skyttarna skulle stå kvar på sina poster vid lägdkanten, för vi hade hört att det passerat rådjur där. Jag och Ruff däremot tog bilen ca 1km för att sen gå och beta av skogsdungen på andra sida lägdan. Dax för dagens 2:a såt. Ruff fick gå kopplad en liten bit sen släppte jag honom på sök. Nu var han betydligt ivrigare. Jag förflyttade mej sakta i riktning mot skyttarna och Ruff drog i väg, i samma riktning. Förmodligen stötte vi iväg några djur för skyttarna såg hur en get och kid kom ut i skogskanten, men försvann snabbt igen. Kort därefter kom Ruff, nu var han dom på spåret och drevet startade. Det dröjde inte länge innan Ruff kom skallande och drivand med ett djur, det var en bock, så förmodligen följdes djuren åt. Hur som helst drevet kom och PO kunde skuta bocken. Vilken start på rådjursjakten! Väl framme vid det nedskjutna viltet vet Ruff inga gränser för sin lycka, kunde han slå knut på sig själv skulle han göra det. Han är så lycklig när man kommer fram och visar stolt upp bytet, ingen tendens till att vakta han är bara hur glad som helst.

Två stolta jägare!

2009 09 10

Veckarklockan ringer 03.30 trötta och förväntansfulla kliver vi upp och gör oss i ordning för dagens jakt. I dag gäller det rävjakt på en ö utanför Kallax. Jag, PO, Ruff, Tommy Sundell, hans stövartik Lilly och Allan åker båt ut till en ö. Båtfärden går bra och när vi kommer mot land ser vi en räv springa förbi, toppen! Väl i land släpps stövaren som snabbt tar upp spåret och startar att driva. Det dröjer inte länge förrän Lilly kommer tillbaka, Tommy konstaterar att hon drivit in räven under en stuga. Vi beger oss dit, ska Ruff äntligen få chansen att göra ett "riktigt prov". Framme vid stugan placerar skyttarna ut sig och jag släpper Ruff. han söker runt stugan, provar några olika ingångar och får kontakt med räven. Sen startar arbetet. Jag ligger på stugans altan med örat tryckt mot golvet för att kunna höra (det blåser ordentligt). Ruff skäller och gräver och gräver jag hör hur skallet blir allt dovare och börjar förstå att det rör sig om ett riktigt gryt under stugan. Ihållande arbete, attacker och skällande i ca 50min resulterar i att Ruff spränger ut räven. Det blir PO som får skuta. Hurra, hurra det gjorde Ruff bra. Men sen händer det som inte får hända. Ruff kommer inte ut, konstigt att han med sin jaktlust inte följde efter räven? Jag provar utkallning men ingenting händer. Väntan, vi dricker kaffe och väntar och väntar. Någon gång då och då kan vi höra dova skall pejlen visar att Ruff är flera m under jorden, under en sommarstuga! Tommy, domaren för dagen blir mycket förvånad över att det är grävt så djupt under stugan. (inte så vanligt). Timmarna går, klockan var före 07.00 när vi släppte Ruff, vid 9.30 tiden börjar PO bli märkbart orolig. Själv håller jag mej lugn ett tag till för vi hör ju trots allt lite från Ruff och kan med pejlens hjälp se att han rör sig. Tiden går, vi konstaterar att Ruff grävt sig uppåt en bra bit ligger nu "bara" ca 1m under jorden ganska nära altan hörnan. Vid ca 11.45 blir det helt tyst och pejlen visar inte på några rörelser i jorden. Nu börjar även jag känna panik, vad göra. Ett snabbt beslut - med handkraft sliter vi upp några bräder på altanen och börjar gräva. Redskapen vi har hittat är en spackelspade och en träpinne. Vi gräver och gräver. Av arbetsställning och redskap finns mer att önska, men nu gäller det att rädda Ruff. Vi gräver ca 90cm rakt ner och sen en bra bit snett under huset. Jag håller ner kameran, fotar och där syns en tass. Nu svarar också Ruff på våra rop. Vilken lycka! Ett godkänt naturgrytprov och Ruff är med hem! (givetvis ordnar vi så att altanen ska bli helt återställd, men stugägaren bör nog kolla upp hur det ser ut under stugan innan den rasar. För under den stugan var det grävt många långa och djupa gångar)

Under denna stuga var grytet ur vilket vi fick gräva fram Ruff

Här är korten som jag tog hängande från hålet i altan ner i grytet, bilderna gav hopp!

Så fick även denna berättelse ett lyckligt slut och Ruff vilar stolt ut på sin räv.

2009 09 09

Ruff får följa husse och vår son Tomaz på sjöfågeljakt. Vår duktiga fågelhund Fox borde ju egentligen hänga på och apportera, men de där med att bada är inte hans grej! Ruff däremot fungerar mycket bra som apportör. Den tidiga morgonen vid havet bjöd inte på många fåglar endast en knipa visade sig. Tomaz sköt och knipan låg ca 40 meter ut i havet. Nu var det Ruffs tur att ta över. Tomas kallar på Ruff för att skicka ut honom. Eftersom Ruff inte såg på vid skottillfället hade han lite svårt att lokalisera fågeln i det blåsiga havet. Tomaz kastar ut en patron för att visa, Ruff simmar ut och får vittring av fågeln. Hämtar knipan simmar i land en bit bort från Tomaz. Ruff behåller knipan försiktigt i munnen och går bort till Tomaz och lämnar över. En helt perfekt apportering!

2009 09 03

Telefonen ringer och vi får lov att komma med Ruff till ett gryt där det med största sannolikhet ligger en grävling. Tillsammans med Alfred Olofsson beger vi oss, jag PO och Ruff till grytet. Väl framme startar arbetet. Ruff är försiktig, det var jätte spännande, inte som i provgrytet. Här gäller det att gräva sand och krypa ca 10 meter. Ruff jobbar på kommer ut ett par gånger, behöver peppas på. Det syns att han vill men att situationen är ny. men han skäller på grävlingen och vi prövar göra ett par nedslag men grävlingen fortsätter längre in. Ruff blir störd i sitt arbete av grävandet. Till slut går Ruff till närkontakt med grävlingen och då tänder han till. Genom ett litet hål kan vi se grävlingen och Ruff. Plötsligt gör grävlingen en motattack, Ruff backar något men håller i skallet. Ruff blir synlig i ett av hålen -Ta upp hunden ropar Alfred! Jag hugger Ruff och Alfred kastar sig ner för att skuta, men grävlingen var snabbare och hinner smita ut och försvinna. Synd att vi inte fick grävlingen, men det var lärorikt och spännande för både oss och Ruff. Visst kunde Ruff ha varit lite mer på, men jag tycker det är bra att han använder sitt förstånd - grävlingar bör hunden ha viss respekt för.

Alfred pejlar in var dom, grävlingen och Ruff befinner sig.

2008 10 26 - 11 01

En jaktvecka! Äntligen var det nu dags att få släppa Ruff på rådjur. Att anlagen och lusten fanns visste vi, men skulle han driva med skall, hur långt skulle han gå och med vilket tempo skulle han driva? Nu har också den nya pejlen kommit så nu var det dags. Att Ruff går ner i gryt vet vi, även om han än inte haft turen att träffa någon hemma, det kommer. Men nu skulle han få visa vad han duger till vid drevjakt. Söndag jag och PO tar med Ruff ut i skogen, går en liten runda. Denna dag mest för att testa pejlen och lära oss den. Inget händer men Ruff söker ut bra och håller samtidigt kontakten. Måndag, ut i skogen igen. Ett kort drev med skall, förmodligen en hare. Jag och Ruff går en stor sväng i skogen samtidigt som PO står på pass, men inte heller denna dag kommer vi på färska spår. På onsdag åker vi till Blåsmark för att följa med Peter på grytjakt. En underbar förmiddag med fantastisk natur. Visserligen träffade vi inte på något denna gång heller, men jakttillfällena med Peter är bra för vi, jag och PO, får möjlighet att lära oss mer om den för oss rätt nya jakten i gryt. Att bara få se och besöka så många gryt tycker jag är kul, och en del var så otroligt vackra.

Fredag jakt på hemmaplan igen. Jag och Ruff startade med att gå en runda, PO och Tomaz ställde sig på pass. Det dröjde inte länge innan Ruff tagit upp och började driva med hörbart skall. Ett fantastiskt bra hundarbete, lagom tempo. Ruff driver i ca. 20 min, tyvärr inte inom skotthåll för någon av skyttarna. Drevat avslutas med att rådjuret drivs över ån och då väljer min "kloka" hund att bryta, och kommer tillbaka. Toppen bra! Lördag, även i dag ställs pass skyttar ut och jag går med Ruff. Det dröjer ungefär 10 min tills drevet är i full gång. En spännande väntan följer, jag ser på GPS:en att drevet går mot en av skyttarna. Plötsligt smäller det, sen dröjer det inte länge innan min telefon ringer. Nu har jag skjutit ett rådjur efter Ruff, det var Tomaz som stått på rätt pass.

När jag och dom andra kommer fram till skottplatsen, möter oss en mycket glad och stolt Ruff. Tomaz berättar att det kom flera djur och han är misstänkt att han skjutit på ett till. Något som givetvis måste utredas. Vi tar Ruff i spårlina och mycket riktigt så kommer vi ett annat djur på spåret, men det drar i väg. Då bestämmer vi att släppa Ruff. Det dröjer inte länge förrän drevet är i full gång igen. Ruff driver med bra skall 10-12 min sen blir det ett annat ljud för att sedan bli helt tyst. Vad har nu hänt?

Jo Ruff har tagit hand om det hela själv. Ett kraftigt bett i strupen på det skadade djuret, och lidandet var över. Lite små blessyrer fick Ruff efter den lilla fajten, men inget som bekymrar våra hjälte! Vilken dag, vilket drev och sen vilka avslutningar, han är helt fantastisk Ruff, vilken jakthund!

2008 09 27

Jakt i Blåsmark

I dag fick vi, jag, PO och Ruff följa Peter Wikström på en liten jakttripp i Blåsmark. Vår förhoppning var givetvis att hitta räv eller grävling i gryt, för att få se hur Ruff skulle fixa det. Peter släppte sin stövare, som efter ett tag började driva, allt tydde på räv. Men tyvärr så bar det i väg ut mot trafikerad väg, så hon fick avbrytas i sitt drev. Vi fortsatte ändå och kollade av ett antal gryt, men tyvärr, kanske har det vare lite för varmt ?

Men vi hade en trevlig dag i skogen, och Ruff kollade av många gryt - kröp in utan tvekan, bådar gott.

2008 09 20

Lite jakt på hemmaplan

Tillsammans med PO och Tomaz har vi ägnat förmiddagen till jakt. Det började med sjöfågeljakt och som vanligt så skötte Ruff fågelapporterna suveränt. Idag fick han söka och simma i en ganska tät vass dunge, men han hittade båda gräsänderna och kom simmande till land. Ruff fick kämpa för vassen var så tät att han samlade med sig ett stort knippe vass på sin väg mot land. Sen var det dax att för första gången besöka ett naturgryt. Utan tvekan kröp han in men tyvärr var ingen hemma. Känns bra att han kröp in och kollad och att han var alldeles tyst.

2008 09 08

Höstjakt på öar

Igår fick vi, jag och Ruff följa Tomaz och hans kompis på jakt. Vi åkte båt ut till öar utanför Byske. Dags för lite harjakt. Att det finns harar på dessa öar är känt, men i år trycker dom hårdare än vanligt vilket kan förklaras med duvhökens ihärdiga jakt. Vi släppte Ruff och han startade att söka -han sprang och sprang, gjorde fina sök men utan att få igång något. Men att ge sig finns inte i hans värld. Ö efter ö sökte han av. Vid båtfärden mellan två öar såg vi en skadad sjöfågel, motorn stängdes av så att den kunde skjutas. Kunde inte låta bli att skicka Ruff på apport, och det funkad hur bra som helst - han bara dyker från båten hämtar fågeln och simmar tillbaka. Vilken vattenapportör!

Så i land på nästa ö och just när jag går och tänker att uthållig är han då, han har sökt i 6 timmar kommer väck- skallet som vi väntat på. Han tar upp drevet driver med hörbart skall (bättre än i fjol). Det blir inte något långt drev men han driver den till skott. Och haren får sig en ordentlig omruskning när Ruff kommer fram, men vid kommandot loss släpper han tagen om än lte motvilligt - Haren är ju hans!

Två stolta jägare!

2008 08 25

Mjukstart på jakt säsongen. 25/8 = Fågelpremiär. Nu är ju Ruff inte någon f ågelhund, men väl en duktig apportör. Och apport hund är ett krav vi tex. sjöfågeljakt, så här får Ruff rycka in. Idag följde vi Tomaz ut, vi såg en fågel och den sköt han. Och Ruff apporterade! Han simmade ca 40 m ut i vattnet hämtad fågeln. Tänk så mycket en borderterrier kan och vilken nytta den gör. Ruff verkligen njuter när han får arbeta.

Väl värd sitt Viltspårchampionat

Lördag den 24/11 -07 klockan är så där 14.45 - telefonen ringer. Po, min man, har skjutit på ett rådjur. Han vill att jag och Ruff ska komma och hjälpa till. Visst vi kommer svarar jag och lägger på. Hinner inte säga något till Ruff, som låg och sov på soffan när det ringde, innan han står redo vid dörren. Det börjar mörkna, med ficklampa och spårlina söker vi upp Po och blir visade skottplatsen. Ruff tar genast an spåret och så bär det iväg. Det dröjer inte länge förrän vi kommer till första legan, vi ser tydliga blodspår. Ruff fortsätter över stock och sten och med jämna mellan rum kan vi i ficklampans sken se lite blod, vilket bekräftar att vi är på rätt spår. Kl 16.30 har vi spårat ca:2km och det är svart ute. Vi bestämmer oss för att avbryta eftersöket för dagen och fortsätta så fort det ljusnar kommande dag.

Söndag den 25/11 Ca kl 8.30 står vi där vi slutade i går. Under natten har det fallit ett par cm snö vilket försvårar det hela. Men Ruff tar an spåret med bestämdhet och vi lyckas också försiktigt skrapa i spåret och hittar lite blod. Det bär i väg mot Klintforsån, väl framme vid vattnet vill Ruff simma över. Vi känner en viss tvekan, har han verkligen rätt? Vi tar om spårningen ett flertal gånger, men Ruff envisas med att visa oss till vattnet. Och detta trots att vi redan nu hunnit korsa flertalet andra spår.

Vi låter Ruff bestämma. Vi markerar upp platsen där han vill simma över tar bilen och kör runt för att fortsätta. Här möter oss ett myller av spår men det dröjer inte länge förrän det visar sig att Ruff än en gång tagit an rätt spår, vi hittar en lega igen. Sen spårar och spårar vi än hit än dit och vid flertalet tillfällen ställer jag mej frågan är han på rätt spår? För där vi går myllrar det av spår både älg, räv, och rådjur. Men varje gång som jag börjar tvivla hittar vi lite blod som bekräftar att Ruff är på rätt spår. Vi kommer ut på ett öppet fält, fullt med spår. Ruff ringar och ringar och tillslut bestämmer han sej för ett och då dröjer det inte länge förrän vi går på nästa lega. Helt otroligt! Så fortsätter vi i 4 timmar. Ruff tappar aldrig spårlusten utan fortsätter hela tiden med ett fantastiskt spårarbete. Under dessa 4 timmar hinner vi gå långt många km blir det. Och så plötsligt blir Ruff extra ivrig, nästan så att han vill driva med skall i spårlinan. Vi förstår att nu är rådjuret nära. Skyttarna, min man och en av våra söner, placerar sig medan jag och Ruff fortsätter på spåret.

Pang, pang Ruff har gjort ett fantastiskt arbete. Så släpper jag på linan, Ruff får gå fram till sitt byte, glad och full av iver sliter han i rådjuret. Jag går fram och ger så mycket beröm jag bara kan. Helt otroligt att i 4 timmar med ständiga viltstörningar ändå hålla fokus och komma på rätt spår. Jag tittar upp på dom båda skyttarna – visst är han fantastisk Ruff? Jo han är helt otrolig utan honom hade vi aldrig lyckats få fatt detta djur, det är helt och hållet Ruffs förtjänst, säger min man och drar en suck av lättnad över att fått fälla det påskjutna djuret. Och jag Ruffs matte är stolt och glad den hunden är väl värd sitt viltspårchampionat.

Även Fox kan!

Här visar han stolt upp bytet efter en dags jakt med husse i stugan hösten 2007.

September 2007
Vilken jaktkamrat - Lappstintans Finnisch Victory Ruff

En helgdag i september fick jag följa min son Tomaz och en kamrat för jakt på några öar ute i havet. Väl framme efter båtfärden så släppte vi Ruff, med frågan vad gör han nu? Vi strövade omkring ett tag och han nosade på hej vilt. Det dröjde inte länge förrän han hade fått igång en hare – och då var drevet igång! Med skall bar det i väg runt ön, nu blev det spännande, skulle någon kunna skjuta haren för Ruff. Efter ett tag kom haren fram, med Ruff efter sig; till en av skyttarna –Pang! Hurra! Första haren skjuten efter Ruff Helkul!

Det blev ingen fler hare den dagen, men plötsligt så skjuter min son något, han har dragit sig en bit bort från oss andra. Jag tar Ruff med för att se vad som är på gång. Då har Tomaz skjutit ett par alfåglar som ligger i det iskalla havet och guppar ca 15 meter ut. Det är värt ett försök säger jag och tar med Ruff till stranden. Platsar honom, pekar på fåglarna och ger kommando – Apport! Utan minsta tvekan kastar sig Ruff ut i vattnet och simmar ut för att hämta den första fågeln, simmar in stolt med fågeln i munnen. Upprepar samma sak och hämtar den andra. Jag bara står där och tittar, får nästan en tår i ögat Tänk att så mycket kan rymmas i en sån liten förpackning!”

Oktober 2006

En dag i oktober när Po (min man) var ute och jagade rådjur, öppnades ett perfekt övningstillfälle för vår unga borderterrier Ruff. Po hade skjutit ett kid som låg bara en bit bort inne i lite ris. Så spårlina på, sen uppsöker vi skottplatsen. Här blir det lite svårt för Ruff, det är många spår bla. efter geten. Men efter en stunds ringningar så kommer Ruff på rätt spår. Vi spårar så där en 20 meter, då säger Po nu ser jag kidet så du kan släppa efter på linan. Vilket jag också gör och med iver rusar Ruff fram. Då plötsligt händer det kidet reser sig upp färdig att fly. Vilket bara triggar den jakt och mål inriktade Ruff. Han agerar blixtsnabbt, inom loppet av ett par sekunder sitter Ruff i kidets strupe och drar ner det till marken. Med andra ord Ruff gör precis som han ska. Små hundar ska nämligen anfalla sitt byte på detta sätt. Trots att detta nu är Ruffs vilt i vilket han ivrigt biter sig fast, så släpper han genast, på kommandot loss. Mycket beröm, kramar och godis jag är så jättenöjd med vad jag ser hos min hund. Vilja att arbeta och spåra, iver och glädje vid målet och dessutom lydnad. Toppen!

Älgjakt den 4 september 2006

1:a dagen på årets älgjakt, 30 minuter efter att det blir lovligt att skjuta, ringer min son Per hem. - Godmorgon mamma! Nu har du sovit klart! Så berättar han att han skjutit en stor älgtjur som gått undan så där en 30 – 40 meter. Per undrar om jag vill komma och träna med Ruff. Självklart vill jag det, detta är ju ett perfekt tillfälle, vi känner till skottplats och vet att älgen bara ligger en bit bort. Trött och förväntansfull drar jag till skogs med Ruff endast ½ år gammal. På vägen ut grunnar jag över hur min unga hund kommer att reagera. Kommer han att klara av att spåra och vad händer när han upptäcker att det inte bara rör sig om en klöv, utan fyra och dessutom med ben, kropp och en 14 taggars krona. Väl framme får vi nödvändig information av skytten, jag tar på Ruff spårselen – söket kan börja. Med ringningar och lite sökande så tar ruff upp spåret och det dröjer inte länge förrän vi är framme vid den stora älgtjuren. Nu får Ruff mycket beröm och godis, så duktig han är! Och här syns inte det minsta spår av rädsla. Ruff angriper glad i hågen älgen, biter tag i ena bakklöven och försöker dra. Lite frustrerad över att detta inte gick att apportera hoppar Ruff istället upp på älgen för att undersöka vad det egentligen var som han funnit! Vi stannar kvar på plats och Ruff får efter ett tag lägga sig bredvid i mossan, medan man tar ur älgen. Där i mossan somnar Ruff, nöjd över sitt arbete.