Hundar & Jakt

Tisdag 10/12. Sju grader varmt, halv storm och glashala småvägar. Nu var skaren borta och det gick att släppa igen. För att få mindre snödjup åkte vi till mina hemtrakter igen, några mil från kusten.  Jag släpper Isop när vi gått en bit från den isiga skogsvägen som är så halkigt att hunden kan skada sig. Jag följer Isop upp i skogen medan PO stannar på vägen och håller koll där. Isop snurrar på och söker än hit än dit, jag går sakta ser bara gamla spår av allt. Efter ca 40-50 min händer det nåt, Isops svans börjar gå och jag ser tydligt att nu har han slag. Han avancerar i sitt slag arbete ger ifrån sig enstaka smågnäll. Isop drar bort från mej och plötsligt blir han helt stilla. Jag avvaktar och väntar men inget händer. Kan ha fastnat? Jag går mot Isop när jag är 10 m från och fortfarande inte ser någon hund blir jag fundersam. Går fram en bit till och där i snön ligger pejlen. Vet inte hur men på nåt sätt har den väl fastnat och dragits ut ur pejlfickan på västen. Å jag tycker inte om detta – var är nu min älskade Isop? Provar blåsa i hornet men ingen hund i sikte. Där står jag nu mitt i skogen, ska jag stanna, gå till höger eller kanske till vänster? Jag står still och lyssnar efter en stund hör jag några svaga skall, inget drev men lite frustrations skall. Nu vill man ju att hunden ska vara tyst på sök och inte väcka men just i dag var jag glad att Isop gav ifrån lite ljud. Jag tar mej närmare, dit varifrån ljudet kom, och snart ser jag också en ivrig Isop som för stunden totalt glömt detta med inkallning. Jag blåser i hornet men Isop bryr sig inte, helt inne i sitt sök. Jag står still och till sist kommer han så nära så jag får stopp på han. Han var inte alls med på noterna skulle bra iväg. När jag satt tillbaka pejlen så fick han fortsätta. Viktig att inte bryta där, inkallning får inte bli negativ. Han får jobba på ytterligare ett bra tag ingen hare på benen, men känslan är att det kommer närmare. Och så roligt och se hur han väljer att söka hare. Känns som vi är lite på G nu. Sen är de där med vädret, nu ska de bli minus igen  . . .

Fredag 29/11. I går var det minus 16 grader i dag noll. Hemma är skaren alldeles för vass, vi tog med Isop och åkte till mina hemtrakter och där var de bättre. Mindre snö och svagt tunt istäcke på snön, inte optimalt men vi gör ett litet släpp. Isop rör sig obehindrat, glad över att få vara lös. Så roligt att se hur han sorterar bort älg och rådjurs spår och söker vidare. Han hittar också harspår och går på ”svagt” slag de ser inte ut att lukta så bra. Isop får några timmar och flera  ”nystan” blev det men i dag hittade han ingen hare under tiden han fick. Försöker använda förståndet, även om de är både spännande och hur roligt som helst att se hur han jobbar i skogen, men i dag var de inte före för mer än så här. Han fick i alla fall lite tid i skogen och all träning och tid i skogen är bra. Det känns lite ovisst med snödjup, skare och temperatur närmaste tiden.

Tisdag 26/11. Nollgradig, halvklart och lugnt jag gör oss i ordning, jag och Isop. Strax efter 07.00 rullar vi mot skogen, i dag åker vi några mil inåt landet för där är det betydligt mindre snö. Husse som känner sig sjuk får ha bästa vännerna Utter & Saffran som sällskap. Framme, nu är det 2 plusgrader och snön är bara ca 2-3 dm och mjuk så det känna bra. Jag släpper Isop och följer honom upp på en skogsväg, ser inga spår. Isop söker på och jag strosar sakta längs skogsvägen. Isop gör sina sökrundor åt alla håll och då och då kommer han för att kolla att matte är kvar. Efter en stund går jag in i skogen, har spanat in en gran att sätta vid fågelhuset. Isop kommer efter och så plötsligt börjar svansen gå och han blir jätte ivrig, han går på slag! Jag glömmer granen och smyger mej in för att kolla och mycket riktig Isop har hittat harspår. Sen dröjer de ca 10 min så kommer ett försiktig upptag och ett gnäll skällande drev startar. De går rakt ner mot vägen där jag parkerat bilen. Välplogad isig stenhård väg. Jag skyndar mej men hinner inte ner innan drevet är där och Isop får problem. Det blev endast 9 min drev, men eget upptag och drev på hare! Och att ge upp på tapptet var det inte frågan om, han söker ringar tar en runda på andra sidan vägen jobbar jobbar jobbar. Jag går ganska lång efter vägen åt båda håll men kan inte se något avhopp och att se spår på vägen är omöjligt. Jag låter Isop hållas spännande att se hur länge hans intresse sitter i, och de satt i! Han ringar och söker en hel timme utan att ge opp, så nöjd med hans arbete i dag. När timmen är passerad kallar jag in, ger massor av beröm och så flyttar vi för ett nytt släpp. Känns viktig att inte bara koppla och avsluta utan lära hunden att inkallning inte behöver betyda att det roliga är över. Vid nästa släpp ser vi inte heller några spår, efter en stund hittar han rävspår och följer efter, när han ser ut att fortsätta efter dom spåren visslar jag, han är då ca 100 m bort, Isop vänder genast och kommer tillbaka. Han får söka en stund till innan vi avslutar för dagen. Tre underbara timmar med Isop, känner mej glädjefylld! Det blev drygt 8 km för Isop känns bra att sluta där, att söka i snö tar på och han är bara en valp som jag är jätte rädd om.

Tisdag 19/11. Mulet, lugnt och några minusgrader när vi släpper Isop strax efter åtta. I dag åkte vi till mina hemtrakter för att jaga, vi hoppades att de skulle vara mindre gott om rådjur. Och kanske är de mindre men mycket spår ändå. När vi kom körandes passerade vi mycket rådjurspår, men precis där vi släppte var det tomt. Tyvärr tomt på allt. Isop söker sina små rundor och för att se om de fanns tillstymmelse till spår går vi en runda men inte ett enda spår. Vi kopplar och flyttar och vad händer då? Jag öppnar bilen och bjuder Isop att gå ut på sök igen. Ca två meter från bilen kliver han i ganska färska, ja gissa, rådjurspår och går efter. Han lyssnar inte på mitt nej och struntar också i att jag blåser, nu var frestelsen stor. Jag hör hur han gnyr lite och blir kvar på samma ställe, så pass att jag blir osäker på vad han gör. Jag går efter för att kolla och det är inga harspår. Efter ett par hundra meter släpper Isop, då blåser jag i hornet och snart har jag en glad hund vid min sida. De är verkligen inte lätt för Isop spår efter klövvilt över allt och harar som ”lyser med sin frånvaro”. Isop får veta att rådjursspår ska han strunta i, men får samtidig mycket beröm för att han släppte och kom tillbaka. Nu tar PO med Isop och går i väg när dom gått ca 500 ser dom, äntligen, harspår! Dom är inte riktigt färska men ändå, spår av hare! Och detta tyckte Isop var mycket intressant. Han blir kvar och rotar, går på slag, i närmare 30 min. Ingen hare på benen men Isop visade tydligt vilka spår som upptar hans intresse längst och sköna timmar i skogen fick vi. Nästa gång, det känns som vi kommer närmare och närmare! (Bara synd att vi ser ut att ont om hare)

Måndag 18/11. Var väl egentligen Isops tur idag, men vi vill ta de lite lugnt med han eftersom det är rådjur och rådjursspår typ överallt. I dag efter avslutad jakt åkte vi runt för att kolla och till slut lyckades vi se ett harspår, så nån hare har vi på marken i alla fall. Vi ska göra ett försök i morgon, åker då till våra jaktmarker några mil bort och hoppas att det är mindre rå där. I dag var det mulet, vindstilla, några minusgrader och ett tunt lager med snö. Som sagt det är rådjurspår nästan överallt men där vi hade bestämt att släppa Saffran, och gjorde, fanns inga spår. Men han har utvecklat ett fint sök och drar i väg direkt efter släpp. Han söker ut rundar och så kom upptaget. Drevet snurrar på inne i såten, de verkade även i dag som djuret inte vill ut, utan runt runt mitt i. PO sitter på pass där dom brukar komma (åtminstone när vi inta har någon passare där!). Jag rör mej försiktig längre in i såten och stannar vid en hyggeskant, där jag har bra sikt åt alla håll. Drevet snurrar på och spänningen stiger, jag osäkrar bössan. När drevet pågått i ca 40 min kommer djuret i pass och jag får återigen fälla ett djur för Saffran. Djuret markerar tydlig vid skottet men går ändå efter. Jag hinner tänka, skadeskjutet, men det ligger bara 15 m bort. Jag hinner fram och avfånga innan en super nöjd Saffran kommer och luggar sitt byte. Det är en så härlig känsla när allt flyter på och att dessutom själv få fälla viltet för sin egen hund, med andra ord en bra jakt dag! Saffran gör det superbra – söker ut, hittar och driver. De vi hoppas på ska komma mer är skallet än är det vid upptag och synkontakt, men med pejlen så funkar ju jakten ändå. Jag och min Super Saffran!

Fredag 15/11 . I dag hann vi med ett släpp med Saffran innan vi hade annat på dagens agenda. Lite synd att vi inte kunde jaga mer, det var ett perfekt väder, lugnt, några plusgrader och halvklart. Jag släpper Saffran som ganska fort får tag i ett djur och drevet är i gång. De buktar stort och spänningen stiger då de efter en stund drar i väg mot PO där han sitter på pass. Strax innan de kommer fram mot honom snor det och tar en helt annan riktning. Drevet går in bland hus över 1, 2 trafikerade vägar – jag håller andan och går efter. PO tar bilen och för flyttar sig för att söka ett nytt pass. Nu snurrar drevet inne i nästa såt, där någonstans tappar Saffran. Han fortsätter sökandet fram och tillbaka. Nu har jag hunnit förflytta mej över vägarna och möter Saffran. Vi misstänker att djuret, förmodligen en bock, trycker någonstans inne i såten. Vi bestämmer att vi ska gå genom såten igen. Saffran har ingen lust att följa mej utan drar i väg till hörnet på såten där han tappade det, där är det trångt, risigt och röjt med massor av tunna björkar som ligger kors och tvärs. Efter ytterligare en stund hittar han spåret som leder rakt ut ur såten, nu är vi helt ute ur leken och lägger ner jakten. Vårat fokus blir nu att få fatt i Saffran innan han ska korsa en ännu mer trafikerad väg. PO hinner ut på den vägen och står där när Saffran kommer som då låter sig kopplas. Så slutade dagens jakt. När vi kom hem fick de bli lite godissök på gården för alla tre!

Söndag 17/11. Utters tur! En fin morgon halvklart lugnt och 5 minus. Det tar inte lång stund för Utter att hitta ett djur och så är drevet i gång. Det surrar på ibland är det ganska nära för att en stund senare dra i väg över 1 km. I dag hade djuret bestämt sig för att inte lämna såten och komma ut. Det går 1 timme drevet snurrar på, inget djur i sikte däremot kom de snö. Ymnigt snöfall som färgar backen vit allt medan Utter jobbar på inne i såten, nu har det gått 2 timmar. När nästa timme är slagen och drevet bara snurrar på inne i såten med trång skog gör vi försök att komma närmare för att få Utter att bryta. PO tar bilen och är beredd om det skulle dra ut mot någon väg, jag försöker ta mej närmare drevet inne i skogen. Jag kommer hyfsat nära drevet och försöker kalla in men Utter var inte klar. Jag går för att kolla, vi har ju inte fått se något djur, men nog driver han rå fortfarande, tydliga spår av rådjur och hund. Efter ytterligare ca 30 min får vi ändå stopp på Utter och kan avbryta dagens härliga, men allt för långa, drev. När vi kommer hem ser vi att Utter är lite halt, de blev för länge i dag för vår kämpande 11 åring.

Torsdag 14/11.Fortfarande grönt på backen vilket innebär ingen spårsnö. Vore skönt med lite snö nu så vi kunde få en uppfattning om var hararna finns om dom finns? I dag några plus grader solig och blåsigt, Isop fick följa med till skogen, till en av sönernas skifte där vi letade oss en julgran. Givetvis fick Isop vara lös och leta, förhoppningsvis letar han efter harar! Fördelen med där vi var i dag är att de är något glesare med rådjur. Isop fick jobba på några timmar och han gnetar på. Men ingen hare, dagens behållning var en julgran, härliga timmar i skogen och en glad hund!

Tisdag 12/11. Som han jobbar Saffran. I går kväll regnade det och i dag på morgonen var det 5-6 minusgrader och mycket skarp. Mossan bli som svinto mot hundens hasor så de fick bli sockar i dag igen. Men vilken höst vi har vilka otroligt fina dagar sol och lugnt. Saffran drar genast i väg och söker, jobbar och jobbar. De drar i väg över en km och någonstans får han upptag. Men de verkade lukta väldig lite i dag ser ut som Saffran har problemen men han kämpar på. Efter att Saffran färdats ca 8 km kommer han till baka in i såten, utan djur, gör ett omtag och fortsätter spåra. Återigen drar det i väg och när han är en km bort igen misstänker vi att han kommer på rätt spår igen, de börjar gå fort. Där borta snurrar de på vi försöker flytta men kommer aldrig till så att vi vare sig får se något djur och än mindre något i pass. När Saffran jobbat på i några timmar inser han att i dag var det för svårt och börjar ta bakspåret tillbaka. Vi förflyttar oss så fort vi kan till starten och där kommer han, vår super Saffran, direkt till matte. Bra där Saffran! Kanske han har lärt sig sin läxa att inte hålla på i 5 timmar

Måndag 11/11 I dag var det jag och Isop som åkte till skogen. Husse tog hand om Utter och Saffran innan han åkte i väg och uträttade sina ärenden. Noll gradigt, lugnt och blött, ett riktigt surväder. Klockan är 07.50 när jag släpper, en alltid lika glad Isop. Han söker ut bra men i dag hade han oturen att stöta i hop med rådjuren, som är typ överallt. De har väl varit en tidsfråga innan de skulle hända. Vi har upplevt att han inte bryr sig speciellt mycket om rå spår men när dom stött ihop blev frestelsen för stor. Jag såg ett rå springa men Isop kom inte direkt efter det utan sprang  en bra bit från men i samma  riktning. Så jag ska väl inte vara 100% säker på vad han tog upp och drev med hackande skall, men av färden att döma tror jag att det var rådjur, dom var kanske flera? Försöker bryta men Isop fortsätter, jag går efter. När jag gått några 100 m kommer Isop inom synhåll, han har nu tystnat helt. Svansen går så jag blir lite fundersam och kallar inte in, han kan ju ha kommit på harslag. Inte lätt att avgöra så Isop får jobba på. Sen drar han tyst i väg ca 250 m och där sätter han sig ner innan han sakta tar sitt eget spår tillbaka. Jag blåser och kallar in Isop och kopplar, rätt eller fel? Hur som vi går tillbaka till bilen och byter område. Isop ut på sök igen, men inte heller här hittar vi någon hare. När vi varit ute i 3 timmar och Isop färdats i 13 km drar vi oss mot bilen för att avsluta våra härliga (trots misstänk upptag på rå) timmar i skogen

Söndag 11/10 . I dag var vi återigen bjudna att komma och jaga rådjur. Och i dag var det fyra skyttar förutom jag som hundförare. Det var några minusgrader halvklart och lugnt när vi släppte i första såten strax före 08.00. I dag var det återigen Utters tur att få jaga. In i såten och börja söka hittar spår som han reder ut och drevet kan börja. Långt härligt buktande drev som efter ca 5 km drev går i pass. Smaldjuret faller inte på plats men efter ca 50 m har Utter hunnit i fatt och sliter ner det. Han håller ett stadigt grepp när jägaren kommer fram, som då flyttar på Utter och avfångar. Fikapaus och rastning av Isop & Saffran som även om dom inte är helt nöjda finner sig i sin lott för dagen. Såt 2 lite trevande till en början, bara äldre spår men Utter söker ut och hittar. Så drar dagens andra härlig drev i gång och även detta djur, ett bock kid, går i pass. Inte heller det här djuret faller utan fortsätter. Jägaren hinner inte stoppa Utter som fixar eftersöket på egen hand. De måste ligga här någonstans de är hur mycket blod som helst, Utter går kanske på de andra de var två. Men inte de, som sagt han fixar eftersöket själv, efter ca 400 m blir det stopp och där ligger det. Vi hörde vid första djuret och även här ett fruktansvärt skrik förmodligen då Utter ”golvade” sitt byte. Han är helt underbar att jaga med och hur duktig som helst, men så har han ju också 10 års erfarenhet.