Hundar & Jakt

Måndag 21/10. I dag var rådjursjakten planerad på ett annat jaktområde. Vaknade vid 05.00 och började göra oss i ordning. 10 grader varmt, jätte blåsigt och regn, men nu var det bestämt vi skulle jaga rådjur i dag. På jaktmarken träffades vi som skulle jaga tillsammans i dag. Vi planerad och bestämde var skyttarna skulle vara. Först ut var Utter som efter att kopplet tagits av började sitt sök och spår arbetet. Han snurrade på trångt fram och tillbaka känslan var att blåsten ställde till det. Det var inga djur i närheten och svårt att spåra upp i dagens väder, men dom är uthålliga våra bordrar. När Utter hade sökt av i över 1 mil och kom tillbaka kändes det som läge för fika och byte av hund. Så släpper vi Saffran som snabbt drar i väg. Även Saffran verkade ha svårt att hålla koll på djurens väg i dagens väder. Men envis som Saffran är ger han sig inte och flera gånger hittade han djuren igen. Nu hade flera av oss också sett hans drevdjur. Det var tät markvegetation och som sagt kraftig blåst med andra ord tungjobbat. När Saffran hade kämpat i 1,5 mil och varit ute i två timmar tyckte vi att det räckte. Dessutom hade jag en tid hos tandläkaren senare. Men se de tyckte inte Saffran som fortsatt drevet ut ur såten över väg och in i nästa. Vi förflyttar oss för att komma närmare, även här ser en av skyttarna drevdjuret men inget läge för avslut. Och Saffran kämpar på, vi tvåbenta avslutar jakten och fokuserar på att genskjuta Saffran. Till slut ser en av jägarna rådjurets väg och springer och ställer sig där och lyckades få stopp på Saffran. 2,3 mil och han ville fortsätta. Jag kan tillägga att i sista såten är det endast tillåtet med hagel annars hade nog ett byte varit med hem. Så då var Saffran i bilen men min tid hos tandläkaren hanns inte med. Isop som mest hade fått, sitta i bur i dag behövde också få komma ut. Så efter lite förtäring till både två och fyrbenta tog jag Isop med mej ut. Satte på han väst och pejl men gick bara i lilla skogsområdet ovanför oss. I vanlig ordning strosar han runt kommer till baka för att kolla var jag är. Så plötslig drar han i väg 100 m, 150 m, jag tar upp hornet och blåser, ingen reaktion. Efter en stund hör jag hur han driver, han gnällskallar och fortsätter. Och hade det inte varit för att vi var där vi var hade han fått fortsätta och då hade jag kanske  få se vad han drev, men nu förblev drevdjuret okänt. Området är inte så stort och omringas av trafikerade vägar. Jag blev så orolig när han inte kom när jag blåste (har hittills varit klockren) så jag ringde hem och bad PO åka ut och vara beredd med bilen för att snabbt kunna förflytta sig om min älskade Isop var illa ute. Jag förflyttade mej inne i såten och när jag kom på 200 m och blåste så kom han i full fart och lät sig snällt kopplas. Vad har vi då lärt oss i dag? Jo 1. släpp inte Saffran på rådjursjakt om man har en tid att passa. 2. Det var sista gången Isop fick vara lös i området ovanför oss på våra promenader som han fått hittills, alldeles för farligt. Men i morgon är det Isops tur på riktigt och Utter och Saffran får vara hemma!

Torsdag 17/10. I dag var planen att lämna Utter och Saffran hemma och ta med Isop till skogen. Allt var klart för avfärd, medan jag drog igen jackan ringde telefonen. En bekymrad jägare i andra ändan – Har du möjlighet att komma? Ändrade planer jag tog med Utter och Saffran och åkte i väg för att hjälpa till med eftersöket, husse tog Isop och for till skogen som planerat. Efter några mils bilfärd  är vi framme. Återigen är det Saffran som får chansen att visa vad han kan. Skottplatsen är utmarkerad och där finns också spår av blod, så vi vet att djuret är påskjutet. Saffran tar an spåret det drar i väg efter några 100 m hittar vi lite blod igen och efter ytterligare en sträcka en lega. Spårandet försätter går runt i såten och efter ca 30 min spårande hittar Saffran bock kidet. Bra eftersöks jobb av Saffran och en nöjd och tacksam jägare. Så landade vi hemma och börja vänta på husse och Isop. När dom kom hem vid 10.30 fick jag en höra att Isop i dag hade hitta sin första hare (och jag var inte med…) Isop hade rotat vid några stenar och plötsligt hoppade en hare fram. Isop blev kvar och rotade kom till husse och var lite misstänksam. Efter lite stöttning drog han i väg efter haren, inget skall men väl lite gnyande efter. Isop var då ute i ca 15 min och runt 300 m bort. Sen kommer han tillbaka, han och husse fortsatte att röra på sig och plötsligt hittade Isop spåren igen och drog i väg efter haren. Svagt gnyande efter i ca 12-13 min, sen kommer han tillbaka. Troligen försvann haren på vägen. Nu får Isop massor av beröm!  Husse kopplar för det är mer än nog för Isop som hunnit färdats ca 8 km. Men vilken dag! Heja Isop. Efter stund här hemma får han välbehövlig påfyllning sen bäddar han i hundsoffan och somnar skönt.

Tisdag 14/10 Hann bara koka upp kaffet så ringde telefon, en jägare behövde hjälp med eftersök. Frukosten fick vara jag rustade mej, tog Saffran och Utter med. Svårt att veta hur långt och länge och de var en bra bit att köra. De hade just blivit lovlig när han sköt så de hade varit ganska mörk och därför hade han inte sett något blod bara sett djuret försvinna. Vi  följdes till platsen, framme gick vi för att undersöka skottplatsen, mycket ljusare nu, och där fanns blod. Hämtade Saffran som var mycket ivrig och tog ann spåret direkt. Det gick över en lägda och in i en skogsdunge och vi kunde ana blod på flera ställen. Plötsligt kom vi till en stor blodlega och Saffrans iver ökade markant. Jägaren vek av ut mot lägdan igen vi fortsatt – pang, Vi hade tryckt ut de skadeskjutna djuret som kunde avlivas. Snyggt jobb av Saffran som skällde på ordentligt fram till rådjuret, ett bock-kid. Glad över att kunna hjälpa till och att det slutade bra på alla sätt, lämnade vi en mycket tacksam jägare och åkte hem. Då intog jag frukost! Sen tog jag alla tre på en liten runda i skogen. I vanlig ordning Utter och Saffran i koppel medan Isop får springa lös. Efter ca 500 meter såg jag tydligt på Saffran att de var nåt som fångade hans intresse. Han började så smått driva med skall, kallade in Isop och kopplade. Strax därefter kom det en älgko med två kalvar, Saffran öste på, Utter helt tyst. Jag bara så glad att jag hunnit koppla Isop, han stretade lite mot älgarna men inte mer än så. Vi vände och gick en annan väg hem. Efter lite lunch och funderingar, strålande sol och några plusgrader. Vi kunde inte låta bli, vi rustade för lite rådjursjakt denna gång med Saffran. Framme vi såten tjöt Saffran av iver medan vi väntade på klartecken för släpp. Sen snabbt i väg han spårade runt runt, fram och tillbaka men ville inte lämna platsen så nåt hade varit där. Han tog  utspår gjorde en runda men sen tillbaka igen. Efter många km sökande hittade han ett utspår värt att haka på. Vi misstänker att han var ganska när för farten ökade markant, men det blev inget upptag. Saffran passerade mej och med bestämd, mycket bestämd röst lyckades jag få kontakt och kunde koppla. Saffran hade då bara på söket lagt 1 mil under sig så de fick helt enkelt räcka för i dag. Saffran har, som vanligt, i dessa situationer en avvikande uppfattning!

Söndag 13/10. I dag var det Isop som fick egen tid med husse och matte i skogen. Det är så roligt att se hur han ”växer” i skogen och glädjen han visar över att få springa fritt. Med nosen i backen söker han runt och det syns tydligt när det luktar nåt, men vad det är vet vi ju inte. Men han trivs i skogen och använder nosen så det känns lovande. Timmarna med Isop i skogen är så härliga och fortfarande är det bara inskolning utan krav. Plötsligt drycker det upp en älghund en bit bort, Isop bryr sig inte utan fortsätter med sitt. Blir bara lite trött på älgjägarna här, dom har sagt att dom endast kommer att jaga lördagar vilket vi då respekterar och låter dom ha markerna för sig själv. Sen ändrar dom helt plötsligt och då finns de dom som tycker att vi stör…..

Senare på dagen kom en av våra söner förbi med en nyskjuten hare för att Isop skulle få lukta. Han blev mycket intresserad och jag försökte verkligen berätta för honom att de är sådana du ska leta och hitta i skogen, jag hoppas han förstod!

I dag blev det oväntat uppehållsväder vilket i sin tur ger jaktmöjlighet. Nu kan man jaga fast det regnar men får jag välja så tar jag uppehåll, blött var det ändå så det räcker. Vi släpper Saffran som börjar sitt sök, till en början går han trångt men så plötsligt drar han i väg. Tyvärr är han onödigt tyst (hoppas skallet ska komma) Tur att man med pejlens hjälp ändå kan se och ana vad som är på g och att han drev var vi helt säkra på, men vad?. Vi misstänker att det startade med rådjur som han efter några km släppte och började söka sig tillbaka. Men tillbaka kom han inte, nu hade han något nytt i näsan. De drog i väg långt, ut ur såten, genom nästa korsade trafikerad väg och fortsatte. Bara att ta bilen och följa efter för att om möjligt få tag på Saffran innan han kom till nästa stora väg. Nu var vi ganska säkra på att det var räv han hade dragit efter. Vi försökte komma närmare, ropa vissla men en jaktsugen Saffran kallar man inte in så lätt. Vi fick i alla fall se räven så vi vet vad han gjorde och till sist så gav han upp och lät sig kallas in. Det känns inte bra att ha rävdrev nära trafikerade vägar och sen en 4 mån valp hemma som behöver ut. Det blev dryga 2 mil i dom små benen i dag och ganska många km för matte också som försökte gå för att komma närmare och koppla. I dag har vi lärt oss (de vi egentligen visste) det är ingen ide att gå efter Saffran och försöka kalla in, inte ens om man kommer så nära som 50-60 m. De är bara vänta tills han tycker att det räcker, för inkallningen är inte på plats i jakt- sammanhang. Nu tycker jag inte att detta är optimalt och självklart kommer jag att fortsätta träna. Saffran har ett otroligt jakt sug och tar ann de han möter, har inte riktigt förstått att husse och matte vill att han ska strunta i allt utom rådjur. Han har hittills  under jakt visat att ha tar an älg, rådjur, hare och räv – min lilla älskade jaktmaskin!

Fint jaktväder, några minusgrader klart och en sol som stiger – jakten suger eller snarare timmar i skogen. Men i dag på fm hade husse en tid att passa, så jag började dagen med en härlig skogspromenad. Utter och Saffran får gå kopplade medan Isop får ”härja fritt”. En yster och glad stövare som springer kors och tvärs och gör längre och längre utflykter. När så husse kom hem ”sadlade vi om” för rådjurjakt med Saffran. In i såten, Saffran är på och börjar genast söka ut och ganska snart hittar han spår. Jag upplever Saffran väldigt spårnoga, vilket i sig är bra, men det kan ta tid innan han rett ut spåren och i fatt djuren. Saffran snurrar på och spårar, är några 100 m bort, hör i radion – nu kommer djuren ut här. Skytten avvaktar men beslutar sig till sist att skuta ett kid. Bytet ligger och vi inväntar Saffran som hittar utspåret och kommer med fart rätt fram till de djuret och luggar det ordentlig. Saffrans förtjänst även om det inte blev på drev, för om han inte rört om i såten hade dom nog inte kommit ut. Saffran hann få i hop drygt 5 km innan han rett ut spåren, det kändes bra när han kom för då kan vi slå fast att de var dom djuren han var ute efter. Och hade dom inte haft så bråttom ut hade vi fått ett drev, men å andra sidan vet man inte hur eller var de slutat då! Andra släppet, Saffran söker ut med samma iver och fart men ser ut att vara tomt. Tomt på rådjur men när vi nästan passerat hela såten, hör jag på radion det kom ut en hare här. Efter en stund kom också en borderterrier och då blev de fart. PO försökte ropa och få stopp på Utter, en annars så lydig hud är totalt döv i skogen. Vi vill inte att våra bordar ska jaga hare, men vi antar att Saffran kommer att jaga allt! Det blev att ta bilen och genskjuta Saffran, kommer man tillräckligt nära så stannar han och låter sig kopplas. Helt neutralt går vi till bilen ingen direkt uppmuntran med definitivt inget som på nåt sätt kan upplevas som negativt. Skämtsamt frågar vi om de var kul att jaga efter hoppe, sen är de inte mer med de. De blev ytterligare 5 km, så då var i alla fall Saffran ordentligt rastad.

Nu har även rådjursjakten börjat med härliga drev och spänning på pass. Så då får Isop dela med sig av skogsdagarna. Än så länge gör det inget en 4 mån valp kan inte väckas och ta med till skogen varje dag. Aktivering, allmänlydnad och jaktträning är viktigt men lika viktigt för valpen är vila och bra vara dagar. Men tillsammans njuter morgon i skogen då och då. Och vi kan se utveckling Isop blir mer och mer modig söker sig längre och längre bort samtidig som det är viktigt för han att ha koll på var vi är. Vi tränar också rätt flitigt på inkallning och än så länge kommer han klockrent när vi blåser i hornet. Men som sagt nu viks också tid till rådjursjakt, inget byte med hem än men fina drev och en nöjd Saffran. Utter väntar än på sin tur, men den kommer.