Hundar & Jakt

Rebus får en chans även i dag och han tar den! Minus 4, lite blåsigt som gör att snö från dom snötyngda träden faller ner. Idag ser ett hyfsat färskt harspår. Klockan är 08.30 när kopplet åker av och Rebus ger sig av. Han kommer på spåren och börjar sitt slagarbete. Inget lätt arbete, den luftiga snön faller ner i spåren och sen fyller snön från träden på. 09.10 är haren på benen och efter en stund får också PO se drevdjuret vilket alltid känns bra, även om vi var säkra på att de var hare. Det blir ett hackande drev men Rebus håller i. Som han kämpar i detta snöföre. Efter 1 timme har haren lyckats, med hjälp av all snö, skakat av sig Rebus men han ger inte upp. Rebus fortsätter jobbar på, fram och tillbaka, ringar och söker. Efter ytterligare 1 timme tycker vi att de räcker, då har han plöjt genom snön i över 1 mil. Plumsande tar jag in mot Rebus och kan kalla in, även om han inte var så sugen på att sluta. Vi får försöka använda förståndet, Rebus är fortfarande bara en valp! En klart godkänd insats i dag, att resa och hålla i en hare så pass i detta före.

Allting är vitt, vitt, vitt det är mycket snö både på marken och i träden. Inga harar som varit uppe och så kommer det ännu mera snö, minus 8 grader och lugnt. Det är vackert även när naturen klär sig i gråskalan. Vackert och tyst onödigt tyst i dag. Vi släpper Rebus 09.30 och vi kan inte annat än glädjas åt hans fina sök. Trots djup snö och inga spår att ”gå på” söker han ut bra. Det märks att han vill men ingen lätt uppgift. Rebus kämpar på 500 m hit, 500 m dit men inget som någon längre stund upptar hans uppmärksamhet. Han kommer förbi där vi sitter vid elden och fikar, tittar på oss men fortsätter med sitt. När Rebus varit ute i närmare 2 timmar springer han efter en väg viker av och får väldigt bra fart under benen. Vi kollar upp, där Rebus vigt av går en skottad skogsväg, utanför våra marker, fram till en gård. ( den ”vanliga” vägen till det bostadshuset kommer från ett helt annat håll) Rebus blir varande så vi går efter för se. Och hittar man ingen hare kan man ju roa sig med att hälsa på några Karelska björnhundar utanför deras hundgård! Vi kopplar och avslutar, visst har Rebus både lust och energi kvar men uppgiften att hitta en hare i dag är nog för svår. Nöjda med hans sök och att han struntat i rådjur (vilka vi har väldigt gott om) rullar vi hemåt,

Fem minusgrader, rikligt snöfall, inga harspår (som vanligt denna vinter) och ganska lugnt. Vi släpper en överlycklig Seger strax efter nio, som genast drar i väg. När klockan visar 09.35 kan vi konstatera att han hittat något som fångat hans intresse, Seger går på slag 450 m bort. Trots snöfall är det ett vackert vinterlandskap vi befinner oss i, träden bugar sig tyngda av all snö. Tyvärr ger detta vinterlandskap mycket dålig hörbarhet och alla småvägar in mot skogen är inte längre farbara pga snö. Svårt att komma nära drevet när det buktar stort långt från väg. Seger reser haren 09.35 knappt hörbart men pejlen skvallrar. När Seger hållit i haren i drygt två timmar lyckas vi vara på plats då drevet går mot vägen. Han tappar haren lite på vägen och vi upptäcker att han blöder lite på en baktass. Tar fast en tjutande Seger och avslutar. Svårt med föret, förmodligen har vi ett skikt med skare under den mjuka snön och nu räcker det med snö nu. Vill ju kunna jaga hela säsongen ut!

Då var jaktåret 2021 igång! Under natten hade bara lite snö kommit så vi hoppades  att hararna varit uppe. Lugnt, klart och minus 9 hemma, när vi kom till skogen var det minus 15. Vi släpper Rebus, en stund kan han få vara lös men det känns onödigt kallt. Klockan är nio när vi kopplar loss och Rebus ger sig av. Inte ett enda harspår så långt man kan se. Jag plumsar i väg efter en skogsväg och PO  går åt annat håll men inga spår här heller. Så plötslig ur ingenting kommer ett upptag redan 15 min efter släpp. Efter ca 20 min  visar haren upp sig med Rebus någon minut efter. Kl 09.50 får han tappt på väg, PO går i väg för att kolla. Det visar sig att haren hade sprungit 300 m längs väg, tillbaka 40 m för att sen göra ett rejält avhopp. PO hjälper inte Rebus som tar 10 min på sig att reda ut, men han fixade det. Drevet drar i väg utom hörhåll, vilket i dag inte behövde vara långt. Mycket dämpande snö i träden och tät terräng gör det, i de närmaste, ohörbart. Jag plumsar i riktning mot drevet och då kan jag höra Rebus lite då och då, det hackar en hel del. När det gått två timmar tycker vi att det räcker för en valp i den temperaturen. Jag fortsätter plumsa i ett försök att komma närmare. Ser spåren av både hare och Rebus. Jag ställer mej och väntar och när jag har Rebus på ca 70 m höjer jag rösten och uppmanar han att stanna. Rebus stannar sätter sig ner och låter sig kopplas. Det blev drygt 1 mil med snö som gick upp till magen, tur att det är lätt snö nu.            Ibland läser man om hundar både unga och äldre som gör dom mest fantastisk och otroliga drev. Sånt som jag inte ens vågar drömma om, bara att gratulera! Jag är imponerad av Rebus och tycker att han gör det jättebra, även om dreven hackar och att de blir fel ibland. Vi är så nöjda och varje dag i skogen med våra hundar är livskvalité och för att berättande om våra hundar ska vara trovärdigt försöker jag skriva varje gång oavsett utgång. Rebus var också nöjd men vill ändå följa med på promenad när jag, Utter och Seger skull gå!

När vi vaknade i dag hade det kommit ytterliga 5 cm snö, egentligen var det på gränsen för en borderterrier redan i går. Men sista dagen dom är lovliga, det gick inte att låta bli, och Utter behövdes inte övertalas! Ca 09.30 släpper ca 25-30 cm snö och 3 grader kallt. Utter tar genast ann spår och stax är drevet i gång. Det drar i väg snurrar kommer tillbaka vi skymtar djuret men inte inte inom skotthåll. Utter fortsätter, drevet drar i väg ca 1 km åt andra hållet. Tiden går jag förflyttar mej genom ett skogsparti, snön går över knäna och jag  undrar hur orkar Utter. Nu har han kämpat i  9 km och vi börjar tycka att det räcker i detta före men de ska mycket till innan Utter ger upp. Men så kommer han närmare spänningen stiger, kan han verkligen ha djuret med sig tillbaka. Visst har han det han kommer med en bock som går i pass. Drygt 1 mils drev, 2,5 timmar han är bara helt otrolig. När så bocken ligger och Utter kommer fram går det inte att ta miste på vad han känner! Utter får låna min fliströja så han inte blir kall medan vi passar djuret. Vilken avslutning på rådjursjakten och vilken fantastisk säsong vi haft med Utter. Drev i stort sett varje släpp, tur att inte alla djur gått i pass eller varit lämpliga djur att skuta. Det blev 10 rådjur fällda på drev efter Utter i år. Bästa rådjurskillen – Utter!

Ihållande snöfall, temp runt nollan och under natten har det kommit ca 5 cm nysnö. Inget optimalt före för en tämligen orutinerad hund. Men för Cava, som är barnbarn till vår storjägare Ruff, verkar inte vädret vara av betydelse. Visserligen går det något tungt i  snödjupet svårt att få tryck i drevet men hennes insats i dag var ändå imponerande. Det har inte blivit så många gånger för henne denna höst, men helt klart är att polletten trillat ner. Efter släpp far Cava först kring som ett litet yrväder, överlycklig över dagens aktivitet. Men det dröjer inte länge innan hon hittar spår sätter ner nosen och drar. Mycket snö i träden och förmodligen fick hon också spåra en bra bit innan upptag så svårt med hörbarheten i dag. Men att hon drev rådjur det vet vi med säkerhet, vi har sett spåren! Cava drev ett rådjur ganska lång och länge ca 700 m bort uppe på ett berg såg det ut som hon fick tappt. Det snurrade på ett tag sen börjar hon sakta ta bakspår tillbaka. Cava får i dag med beröm godkänt!

Tisdag 29/12 barnbarnen från Roknäs kommer på besök. Och besök i dessa coronatider innebär att man träffas ute. Vad kan då passa bättre än att dra till skogen och när dessutom barnen älskar hundarna & jakt kan de inte bli bättre. Eller jo bättre kunde det bli om hararna hade varit uppe och rört på sig. Sista dygnets snö och regn har nog mest lockat hararna att ligga och trycka. Vi släpper Seger 09.30 och han gör fina sökrunder kommer tillbaka och söker ut i gen, det är inte förrän klockan passerat 12 han ser ut att hitta något värt att följa upp. Det drar i väg och vi hör nåt skall lång borta och ev har han hittat en hare, svar får vi inte, och något egentligt drev mynnar det inte ut i. Men Seger är nöjd över att få vara ute, även om det är tungt före, och vi andra har det bara bra vi lägerplatsen. Och för att verkligen få se en hare på dagens jakt gör vi en själva jag och barnen!