Hundar & Jakt

I lördags var jag och Utter till Umeå på Agillitytävling. Och som han (vi) sprang, så himla kul att vi börjar få upp farten och slalom fixade Utter i båda loppen. Med farten kommer disken! Upptäcker för varje lopp vi kör, hur viktigt det är att som förare förutse fällorna. Men vi diskade med fart och jag kände mej ändå nöjd med båda loppen. Söndag morgon vi åker till stugan för njuta och förbereda för vintern. Alltid lika härligt att komma dit, nästan. I helgen gjorde det ont att inte kunna släppa Urax . Att bara ha Urax i koppel när han är i stugan känns så fel och jag lovar det tyckte Urax också. Men inne i stugan myser alla på som vanligt. I dag blev det frukost vid elden, vi åkte ut för att låta Seger ”träna”. Han gör sina små rundor, rotar fastnar, viftar på svansen och kommer tillbaka. Det är härligt att få följa en valps utveckling. Vi går också några svängar tillsammans, tur jag var med där! Seger kliver rakt i ett jordgetingbo, skriker och rusar därifrån. Jag springer ifatt och kallar in, då sitter en fuling i nacken men lyckligtvis blev han inte biten. Efter några härliga timmar i skogen återvänder vi till stugan. Så börjar vi ”göra vinter” i stugan. Drar upp båten, plockar undan och fixar. När vi är nästan klara tar PO Seger, Utter och Ruff och går i förväg, jag tar inga koppel säger han och går. Urax hade reda fått sin promenad, eller rättare sagt tagit sig. (Som tur var for han bara en 10 min runda) Jag gör klart, på väg att låsa upptäcker ett missat samtal från PO. Ringer upp och får veta läget – rendrev…. Utter drog skallande efter, Seger var inte sen att haka på och även Ruff tyckte det var dags för lite jakt! Seger kom först tillbaka sen kom den skenande renen med ett sträck av en borderterrier efter sig, som definitivt inte hade någon hörsel. Ruff hade nog stannat och vänta in.  Drevet for ut på en udde och där antar vi att renen hoppade i vattnet. Kort därefter återvänder Utter och Ruff,  blöta. Nu har jag ock så kommit med bilen så vi börjar stoppa in hundar, men var var nu Seger? Jo han ville ju också undersöka udden där drevet gått så han gjorde en egen slutrunda. Nu tycker jag inte att det är ok med rendrev, men när det gäller bordrarna så vet jag det blir så men aldrig långt eller länge. Och när det kommer till Seger, så tar jag till mej att jaktlusten finns där!

Urax blir hela tiden bättre, ser faktiskt frisk ut! Han får bara promenera och ta det lugnt. Önskar han förstår varför han inte får ut i skogen och jaga, men snart hoppas hoppas! EnSeger som just passerat 4 mån har sista tiden fått många tillfällen i skogen. Hans ”sökrundor” blir vidare, det har hänt att han gått på”slag”- eller?. Rotar  runt på samma ställe länge och svansen går. Men än så länge är det lek, gnaga pinnar, mycket att upptäcka i skogen och allt med stor nyfikenhet! Gammelman Ruff får också sin del av vår tid, älskade Ruff. Hoppas du får fortsätta att vara pigg  så att vi även denna höst kan släppa och  njuta av dina drev. Allt detta medan jag och Utter springer på agilitybanor. Förra helgen var det 2 dagars i Piteå. Så roligt för nu börjar vi få uppfarten, men med den kommer         också disk. Lär mej något nytt vid varje lopp. Hur viktigt det är med min handling när farten ökar. I dag har vi tävlat i Skellefteå jag är mycket nöjd med loppen trots disk. Men i bland händer det! Förra helgen i Piteå slog vi till ett agilitlopp, vår tid var flera sekunder under ref tid. Resultatet blev en seger och pinne! Underbara Utter! Vi har nu också börjat en slalomkurs för att få säkra ingångar och bygga fart. Men just nu längtar jag mest av allt ut i skogen med Urax.

I dag föll en sten från mitt hjärta, kvar finns lite smågrus. Må vara att Urax tävlingskarriär över och att vi inte bör jaga flera dagar i följd eller så långa dagar, men vi kommer med all sannolikhet få njuta av hans underbara drev senare i höst. Sen får framtiden visa. Röntgen visade inga pålagringar på skelettet man kunde se viss påverkan inne i framtassarna, muskulärt, vilket kan vara en del av förklaringen. Detta kan göra att han belastar olika och därför skillnad på muskulaturen. Påvisar obehag vid provokation av armbågar/bogled. Har också plötsligt fått en ytlig tumör på vä bakben (upptäckte den i förrgår) stor som en stenkula ganska fast men ”rörlig”. Den var det inget att göra åt i nuläget mer an att hålla koll. Så nu ska Urax få antiinflammatorisk medicin, behandling av hundfysioterapeut och några veckors vila. Sen får vi se om vi sakta sakta kan låta honom göra det bästa han vet. Nu lever hoppet att vi ska få njuta av Urax åtminstone ända tills EnSeger tar vid. Givetvis önskar jag mej många många år till med underbara Urax, men samtidigt måste jag vara realistisk. Som hans status är nu kommer varje släpp, dag månad känns som en vinst. Skulle de bli år ja då är det Bingo!

Redan tidigt vår fick jag känslan av att inte allt stod rätt till med min älskade Urax. Det var svårt att ta på men de var något med hans så fina rörelse som inte stämde. Kontaktade veterinär för ett besök men dom kunde inte hitta något, skönt! Veckorna gick och han var väl som vanligt, nästan men min känsla fanns ändå där. Vid upprepade tillfällen gick han orent för att nästa dag röra sig helt ok. I början av sommaren tog jag ändå kontakt med vetrinären igen – Det är något som inte stämmer men min stövare. Nytt besök hos vetrinären med samma utlåtande, inget fel på den huden. Semester kom och länktan till hösten och första släppet börja tränga sig på. Men det dök upp igen, jag känner inte riktigt igen Urax. Fick tid hos fysioterapeut Tomas Forsberg, har varit där idag och mina farhågor besannades, allt är inte som det ska med Urax. Vi har hunnit med två släpp och Urax har i vanlig ordning skött sig, hittat hare tagit upp och drivit, men känslan har varit där. Urax har aldrig visat sig smärtpåverkad lite öm i tassarna bara, något som varit helt borta efter ett tag. Men nu vet jag att allt inte är som det ska, på måndag ska han röntgas. Tomas kunde klart se att han var påverkad bla var ena lårmusken nästan 2 cm tunnare än den andra vilket i värsta fall kan tyda på pålagringar i ryggen eller knäled, i bästa fall ”bara” en inflammation. Även senfäste på vä framben var påtagligt påverkat, orsak och verkan vad som gjort vad är svårt att säga. Känner mej så oerhört ledsen, älskad Urax. Oavsett diagnos blir det lång konvalescens för är det en inflammation blir det mediciner och behandling och de andra alternativet orkar jag inte tänka. (Besviken över att jag inte stått på mej tidigare när jag sökt hjälp, men litade på vet) Nu hoppas jag på det bästa, men vet ju att denna säsong definitivt inte blir vad jag hoppats på. Det blir inget Gillesmästerskap, ingen Qvinnokamp eller andra provstarter vilket känns tomt. Men de kan jag leva med bara Urax blir fisk och jag får behålla min bästa stövare. Men ett släpp till blir det, även om jag inte kan vara med. För på söndag tyckte Tomas att vi skulle släppa en kortare stud för att”provocera” inför röntgen och eftersom Urax inte visar direkt smärta får det nog bli så. Måtte det inte vara hans sista släpp, önskar det vore måndag så jag fick veta, eller så vill jag inte veta.

I dag fyller denna underbara border 4 år. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på allt han är, har gett och ger. Underbar på alla sätt, fungerar i all situation. I jakt ovan och under jord, hemma med andra hundar och barn, på agilitybanan och har också gått bra när vi gått vänstervarv! Enligt mej (och många andra som träffat Utter)  har han allt  och tar fram rätt egenskaper i varje situation han befinner sig i.                                           Tänk att just jag….

I dag träffades vi i natursköna Fällfors, hemma på Roger Bergmarks gård, för valpträff men våra  Spjutvikens stövarvalpar efter Rosådalens Aiko och Silva. I kullen var det 4 hanar och 2 tikar. I dag träffades tikarna och två av hanarna och dom var ”lika som bär”. En mycket trevlig eftermiddag som förutom allt valpmys och deras underhållning bjöd på trevlig gemenskap och god mat! Det var jag & Po med Spjutvikens EnSeger, Roger Bergmark med Spjutvikens Elvis ”Jeppe”, Jonny Nylund med familj och Spjutvikens Ella och  Sigge & Elisabet Larsson med Spjutvikens Eloise. Sigge är ägare till Spjutvikens kennel och har behållit en tik från denna kull. Men i dag var också Jan Öman som äger Rosådalens Aiko. Stort tack för denna trevliga dag!

En liten uppdatering! 12,13,14 juli tävlade jag och Utter agility i  Piteå. Det luktade otroligt gott på backen tyckte Utter som var ganska trög i starten, men för övrigt så tycker jag att vi hela tiden utvecklas. Många fina lopp där vi kom i mål odiskade i nästan alla. Äntrade pallen 2 gånger med 3:e placeringar. Lördag den 15 ställdes Utter ut. Fick excellent men inget CK. Kan ha berott på Segers hjälp med trimning! På kritiken stod det kunde vara lite fylligare under ögonen! För övrigt bra kritik. Så på söndagen åkte vi jag och Utter till Norge, Elverum för att delta på grytläger. En helt underbar vecka, strålande sol, fint boende, trevliga möten. Det var både träningar och prov samt trivsam gemenskap. I grytet – Utter in som en raket, men en aningen för het! Av den anledningen klarade han inte att gå till pris. Så synd tyckte många han är ju så duktig. Utter fick också bra omdömen av domarna men eftersom han inte ”gjorde som man ska på prov” så gick det som det gick. Nöjd ändå, jag vet ju vad han kan och många menar att det Norska provet är svårt när hunden fått jaga ”på riktigt”. Och visst kan det vara så, men han hade gärna fått fixa det ändå. Men när räven ligger där morrar och krafsar vill inte Utter ta en annan väg! Hur som vi fick en underbar vecka i Norge. Under tiden har Ruff varit på fjällsemester med sin bonusmatte och EnSeger har hunnit bli 3 månader. Veckan v i Norge bjöd också på två uppskattade möten, jag fick träffa två av Utters avkommor – Två Lappstintor en tik och en hanne, superfina! Blev mycket nöjd över vad jag såg. (Ska uppdatera under avkommor när jag får tid)                                                                                                                                   Här lite smakprov på dom fina valparna!