Hundar & Jakt

5 grader, lugnt, mulet och 5-7 cm nysnö. Glest med färska harspår men uppskattningsvis står det ett rådjur bakom typ varje buske. Vi släpper 08.50 och i vår iver att försöka visa Rebus på rätt spår blir han helt förvirrad. Vi brukar ju inte bry oss utan bara släppa och själva stanna, göra upp eld och inta frukost. Nu blev det bara fel vi skulle ha litat på han i stället för att hjälpa som ledde till at stjälpa. Rebus blev superstressad av att vi , dumt nog, försökte styra honom och då händer de vi ville undvika. Rebus söker inte utan bara springer och ja han stöter i hop med ett rå strax efter 09.00. Han skallar vid start men förföljer det sen tyst, så långt vi kunde höra. Förföljer onödigt länge, vi kommer  efter ett tag in på löpan där jag och Rebus vid mötet har ett mycket allvarligt samtal. Vi kör en runda runt våra marker men inga harspår, så vi återvänder till samma plats. 10.15 får Rebus ett nytt försök och denna gång bryr vi oss inte. Han söker kommer på slag och reser en hare 10.40. Vi får aldrig se haren men spårar av på flera ställen för att vara helt säkra. Drevet skiftar mycket, ibland går det hyfsat men det blir också många tappter. Rebus kämpar på och kommer långt efter men är hela tiden rätt. Strax innan koppling hör vi hans härliga skall!

Mulet, lugnt och minus 6. Inga färska spår och rådjur över allt. Vi söker oss till en plats där inte rå spåren är så färska, släpper 09.00 och hoppas på det bästa. Rebus söker  och nog ser det ut som det handlar om hartraj. Klockan 09.28 kommer ett upptag och drevet drar i väg. Jag plumsar så fort jag kan iväg för att spåra av. Och även om vi inte fick se dagens hare så talade spåren tydligt! Drevet hackade mycket, de kan inte ha luktat nästan någonting. Rebus kämpar på och är hela tiden haren i spåren men kommer långt långt efter. När det gått några timmar kallar vi in och avslutar nöjda över att Rebus struntade i rådjuren och endast ägnade sig åt de han ska!

Onsdag den 29/12 Milt väder bara 4 minus, mulet och lugnt. Snödjupet på gränsen för en borderterrier, men när viljan är större än förståndet så börjar vi med att släppa Utter. Vad händer, jo vi bokstavligt talat ”jagar sönder” vår lille krigare. Utter ivrig vid släpp och drar i väg med knappt styrfart, men han kämpar på. Och efter några hundra meder får han fart på get och kid. Drevet passerar en av skyttarna men han känner sig inte säker så klokt nog avstår han från skott. (Det är första gången han sitter på pass!) Djuren fortsätter över en väg och in i nästa såt. När så Utter kommer kämpande efter upptäcker vi att han blöder så vi avbryter. Utter har skrapat pungen så att det blöder ordentligt. Men som den terrier han är visar han ingen tecken på smärta och hade inte vi stoppat honom hade han fortsatt drevet. Senare på em när vi kom hem var Utter som vanligt, men någon jakt blir det inte den närmaste tiden eller så länge snöläget är som nu. Huden på pungen måste få läka ordentligt. Så av förståeliga själ blev det ingen mer jakt på Rå, istället åkte vi i väg till ett annan område och släppte Rebus. Bara gamla harspår, Rebus söker på bra men reser ingen hare. Slaget är nära en väg som just i dag trafikeras av lastbilar som kör fyllnadsmaterial till något bygge i närheten. Det blev onödigt spännande så när Rebus fått ordentligt med motion avbryter vi för dagen.

Minus 9 grader och blåsigt, kyleffekten gav sig till känna så det var tur att Rebus bjöd på ett värmande drev. Kl 08.50 kopplar vi lös gör upp eld och börjar vänta. Kvart över 10 kommer upptaget och efter en stunds drev tas bössorna fram. I dag följde min svåger med (första gången på harjakt) och om de blev läge skulle han få skuta. De var spännande flera gånger om men haren drog det längre strået. Rebus skötte sig mycket bra det var nog hans bästa och längsta drev på snö så här långt. Efter ca 1,5 tim drev höll dom till på grannbyns jaktmark så vi förflyttade oss med bil så vi åtminstone fick höra drevet. Vi stod och lyssnade när så Rebus får ett kortare tappt ca 200 m från oss gör PO ett försök att kalla in, och Rebus kommer! Så härligt hoppas verkligen att denna egenskap håller i sig, att kunna kalla in. Han kommer glad viftande på svansen och låter sig kopplas, sen visar han tydlig att han gärna vill fortsätta men finner sig i att vi avslutar för dagen. En bra dag i skogen!

Trots rådande snödjup rör sig rådjuren utan besvär, snön är mjuk. Däremot är det lite kämpigt för Utter med sina korta ben, men vi bestämde oss för att försöka ett släpp när temperaturen tillät! Gäller att passa på när det är möjligt och vem vet snart kommer det kanske ännu mera snö och då är det helt kört för rådjursjakt med Utter. Utter tjöt av spänning och längtan i väntan på att få komma lös. När kopplet åkte av hindrade snödjupet inte hans jaktlust, Utter drog i väg och det blev drev. Han satte fart på get och kid som hade turen att passera på för långt håll för skott. Djuren lämnade såten och vi plockade in Utter, ett släpp fick räcka för vår kämpe, han fick kämpa en hel del. Ett släpp, ett drev även om Utter gärna fortsatt var han ganska nöj efter sitt arbete och det var vi också.

En vacker vinterdag eller? Jo det var fint när vi kom ut till skogen för ännu ett släpp med Rebus. Det var visserligen lite blåsigt men plus 1 grad, snön hade satt och blåst ner från träden. Klockan var 09.00 när kopplet åkte av. Vi såg en hel del gamla harspår, inga färska, däremot mycket, väldigt mycket färska rådjurspår. Rebus söker på och i höst har han ju lyckats hålla sig från rådjuren men idag vek han för trycket. Det blev ett onödigt långt drev på rå som han visserligen till sist släppte men vi hade hårda diskussioner om vad som gällde. Förflyttning och ett nytt försök och nog blev det upptag alltid… En stund i dag var han nästan