Hundar & Jakt

Släpp 40. Efter lite velande hit och dit pga. temperaturen blev det en tur till skogen för mej och Isop. På gränsen för kallt men aldrig under 15 grader. Vi släpp 08.30 var det 14 minus grader, lugnt och med en sol som sakta steg. En sol som senare värmde. Efter 10 min var haren på benen. Isop höll i haren i drygt 2 timmar, då valde jag att koppla när han passande nog fick tappt ganska nära mej. Jag skymtade haren en gång. Drevet hackade en hel del varvat med tappter för att vissa stunder gå riktig bra. När jag valde att koppla hade Isop färdats drygt 1 mil och det tyckte jag räckte med tanke på temperaturen. Lite är bättre än inget och Isop var nöjd över att få göra det han älskar!

Släpp 39. Skönt jaktväder, minus 4 grader, lugnt och mulet. Men tyvärr visade sig att helgens plusgrader ställt till de, föret för skarpt igen. Inte överallt och inte så hårt men så pass att Isop efter en mil blödde lite vid 5:e klon. Vi släpper 08.25 Isop kommer på slag 08.56 och 09.10 startar drevet. Första drev reprisen 30 min sen blev det tappt, efter en stunds letande hittar Isop avhoppet och driver igen. Nu har jag skidat i väg för att om möjligt få se haren och höra bättre, då upptäcker jag att Isop blöder . Han blöder inte mycket men ändå, nu blir fokus att koppla. Han får ett till tappt ganska nära där husse befinner sig och något motvilligt låter han sig kopplas. Tråkigt att behöva koppla när Isop gör allting rätt, visst han får en del tappter men ger inte upp utan ligger kvar och hittar. Men hundens väl och hälsa är viktigast och då känns det det rätt att avsluta dagen. Det han bli dryga milen för Isop.

Vilken vårdag mitt i vintern, temperaturen på plus, alldeles vindstilla och solen letade sig fram. I dag var jag ombedd att ta Saffran med och komma på rådjursjakt ute på några öar i havet, tillsammans med en av våra söner och hans kompis. Tunt lager med snö på isen och ute på öarna var det bitvis bart. Det som ställde till de lite var ovan-vatten längs strandkanterna, de blev kan man säga att åka ”vattenskidor”. Till och från får Saffran åka på mattes rygg. Första ön var tom, andra ön drev ganska omgående. Det snurrade på bra men till slut smet drevdjuret över till en tredje ö med Saffran efter. Vi förflyttar oss och ställer ut oss på pass. Drevet snurrar på några varv inne på ön  innan det kommer i pass och dagens första rådjur ligger. Saffran luggar stolt sitt byte. Vi bestämmer oss för att jaga av ännu en ö. Saffran söker och finner, driver och snart är dagens andra rådjur fällt. En lycklig Saffran måste ju få lugga lite på sitt andra byte också. Mycket nöjda bestämmer vi att avsluta dagens jakt, Saffran har färdats drygt 2 mil. Vi packar ihop och åker sakta mot land, solen lyser, bara att njuta och känna tacksamhet över ännu en fantastisk jaktdag med Saffran.

Släpp 38. I dag har Isop bjudit på sitt bästa drev på snö. Det var 4 grader, lugnt med lite snö i luften. Snödjupet är ”hanterbart” men får inte bli så mycket mer. Skönt att  tidigare isskorpa inte ställer till det, så det är med andra ord jaktbart nu, även om inte det är något ”lätt” före. Vi släpper Isop lös 08.30 och 6 minuter senare kommer upptaget på hare. Jag skymtar bara haren en gång men spåren var tydliga. Jag gjorde tappra försök att komma åt haren när Isop hållit i dryga timmen, men den ville inte visa sig. Bra jobbat av Isop som höll i gång haren i tre timmar, inte tappt fritt men nog kämpade han ihop till ett 1:a pris. När tre timmar hade gått och vi noterade ett längre tappt var de tid att koppla. Jag tog skidorna och åkte in mot Isop som definitivt inte hade gett upp, när jag bara var 60 meter från började han gnäll/skälla lite svag. Jag ställde mej på ”harstigen” där drevet passerat ett antal gånger och när så Isop kommer säger jag stanna och Isop låter sig kopplas. Så nöjda med hans prestation i dag och Isop är nöjd han också och lite trött, efter 2 mil i de tunga föret.

Släpp 37. Äntligen efter drygt 20 dagars ofrivilligt jaktuppehåll med Isop. Först de skarpa föret och sen sträng kyla på de, men så i dag 6 grader och lite nysnö. Blev ingen höjdardag om man ser till Isops prestationer men härligt ändå att det gick att släppa. Stryker kopplet 08.20, vi ser några gamla harspår vid vägkanten men isop hittar färska rävspår på vägen, Det blir rävdrev i ca 7 km. Vi åker iväg med bilen lyckas komma nära och kallar in. 09.20 nytt släpp, nu går jag upp i skogen en bit och Isop hakar på. när kl0ckan närmar sig 10.00 noterar vi slag 30 min senare kommer upptaget. Jag skyndar närmare för att höra, hörbarheten var typ noll. Efter ytterligare ca 30 min är jag ganska nära drevet och får se haren. Isop kallar men är långt efter och får det mycket kämpigt det blir tappt. Isop söker vidare men verkar ganska ”borta” efter 56 min hittar han åt haren igen men det blir aldrig något drev att tala om. Känns som det luktade väldigt dåligt eller så hade han bara en dålig dag på jobbet. Det blev drygt 2 mil för Isop i dag, ganska kämpigt före så nu sover en nöjd stövare i soffan efter att äntligen fått komma ut till skogen igen.

I dag återigen rådjursjakt med Super Saffran. Mjuk snö men på många håll för djup för Saffrans korta ben. Då skulle man ju kunna tro att han struntar i jakt eller bryter när han kämpat några timmar, men inte Saffran. Efter att vi gått några 100 m in i såten lämnar han mej och drar i väg. Drevet är i gång ibland hörs hans skall men han är mitt inne i såten, drygt 500 m från mej. Som han kämpar, drevet snurrar på och pga. snödjupet får Saffran ingen fart på drevet, så dom håller till där inne, runt runt.           Samtidigt kommer det stänkdjur från drevet 2 bockkid som fick följa med hem. Vi kom aldrig åt djuret som Saffran drev i dag, men det är ändå hans förtjänst att vi kom till avslut. Det var Saffran som satte djuren i rörelse. För att kunna koppla fick jag plumsa in och då förstod jag också varför drevet gick så sakta i dag, något motvilligt följde Saffran mej ut ur såten. Jaktlusten är det inget fel på. Avslutade dagens ljusa timmar med en långpromenad med Utter & Isop så även jag har fått min dagliga motion (med råge).

Släpp 36. Det gäller att fånga dagen. Ta vara på alla möjligheter, även om förutsättningarna är långt ifrån bra, och låta Isop vara lös i skogen. I dag såg vi att det skulle nog gå, inte så skarpt som de senaste dagarna och 0 grader. Så vi gjorde ett försök och efter 3 timmar, 14 km och ca 25 min hardrev kunde vi koppla och konstatera att tassar och ben bara såg fina ut. Ja hela hunden var bara pigg och glad. Nu blev det ingen julhare med hem, men haren fick i alla fall en stunds motion med hjälp av Isop. Utter och Saffran fick hålla till godo med vacker utsikt och promenader. En härlig dag där man givetvis hade önskat både bättre väder och bättre drev. Men så hejdar sig tiden och allt blir stilla, medan jag skriver ringer telefonen. En bakkants dotter (i mina barns ålder) tog sig en joggingtur i morse i min hemby, Varuträsk, blev påkörd och omkom. Då bleknar önskan om bättre väder och drev då känns de enda viktiga, just nu, att få fira jul tillsammans men sina nära och kära.

När det inte kändes lämpligt att släppa Isop, tackar vi inte nej när vi blir ombedda att komma med Saffran för lite rådjursjakt. Vi blev bjudna att komma till verkligt kustnära marker där de var betydligt bättre före än här hemma, på vissa ställen helt bart. Men något skarpt så sockar var ett måste. Första såten Saffran startar direkt efter släpp att reda ut dom gamla spåren och efter en stund är drevet i gång. Passerar en skytt men inget skottläge. Drevet drar i väg långt ut på en udde, där släpper Saffran vänder om och hämtar nästa djur. Nu gick det bättre och en överlycklig Saffran lugga ett rådjur. Vi gör ett till släpp och drev igen men den här gången sköt jägaren som fick dom, 3 st, i pass hel bom. Saffran fortsatte drevet men efter ytterligare någon km väljer vi att genskjuta och koppla för dagen. En bra jaktdag, bra drev, lyckat avslut! Det blev 17 km för vår kämpande super saffran!

Släpp 35. Fantastiskt fint vinterväder, minus 1 alldeles lugnt och vitt. Sakta kör vi mot skogen, spanar tittar men inte ens något gammalt harspår. För Isop blir det som att ”leta en nål i en höstack” med andra ord en mycket svår uppgift. Han har ju dessutom noll och ingen vana på snöföre. Detta till trots jobbar han på bra. Till en början går jag med några 100 meter för att locka Isop upp i skogen (tunggått) sen börjar han sitt fina sökarbete. Tre timmar ca 1,5 mil men ingenting. Men någonstans ligger hararna på lur frågan är bara var, dom kan omöjligt rört på sig vitt om. Isop får motion, erfarenhet, han söker på bra och tar inte an något ”fel djur” heller. En skön fm trots uteblivet drev.

Rådjursjakt tillsammans med en av våra söner. Det var mjukt och fint men nästan mycket snö för Saffrans korta ben. Något som han själv defensivt inte inser, han tjuter som vanligt i koppel innan släpp trots att vi inte såg några  spår, men han vet ”om jag söker så finner jag”. Så har det varit varje gång denna säsong och inget undantag i dag. Han ringar och söker och efter en stund har han hittat ”rätt spår” och drevet startar. Det gick inte fort, vilket föret bäddade för, men som så ofta denna höst lyckas vi inte stå på rätt pass. På håll får vi beskåda Saffrans drevdjur. När han kämpat och hållit i över 1 mil och drygt två timmar, drevet har

förflyttat sig in i svåråtkomlig terräng, inser vi att vi inte kommer att komma i skottläge och dessutom räcker det för Saffran. En uppfattning som han inte delar med oss, vi hör långt uppe i skogen hur han fortfarande driver. Lydnaden i jakt situationer kan jag inte skryta med. Men som tur var kunde sonen åka hem och hämta skotern, så i dag plockades han av från fullt drev och fick åka skoter tillbaka.