Om vi bara kan, fyller vi våra dagar med jakt!

Söndag 12/11. Egentligen var det Rebus tur i dag men när vi blev bjudna att komma och jaga rådjur kunde vi inte tacka nej. Så rådjursjakt fick de bli och den lyckliga stjärnan var Utter. Nog för att i den turordningen är det Saffrans tur. Men – 1. Jag vill ta de lugnt med Saffran 2. Jag vill känna mej trygg med såten vi släpper i (inte nära vägar) 3. Vill gärna ha färska spår och helst syn obs, för rätt prägling. Hans tid kommer! Det var minus 5 grader och ganska blåsigt, de yrde i lite snö. På marken låg ca 15 cm snö ganska hård så den bar för Utter. Första släppet vi kommer ganska fort på färska spår och snart var drevet i gång. En av skyttarna skymtar ett av djuren, Utter hade i gång flera under detta drev. Efter 7 km genskjuter när Utter släppt. Vi går av en till såt, nu fick vi gå längre innan nåt hände. Men så plötsligt drar Utter i väg och drevet startar. Ett härligt buktande drev, spänningen stiger. Så går ett bockkid i pass, Pang! De var flera djur även vi detta drev. När skottet faller vänder ett av djuren om och förmodligen nästa krockar med Utter. Utter hinner inte fram till skottplatsen utan tar på djuret han möter vi hör hur han skäller och drar i väg. Vi avvaktar lite men det drar i väg, långt. Ut ur såten över vägar, ängar, över en å och där några km bort lyckas vi hejda Utter. Så får Utter komma och bita lite i sitt byte!                                                      Utter var även ute på jakt i  fredag 10/11 då var han utlånad till en av våra söner. Även vid detta släpp bjöd han på långt och härligt drev men inget djur i pass. 

Torsdag 9/11 Vi har leget i förkylning och feber några dagar, men i dag kände jag att det ändå var möjligt att ”rasta av” Rebus. När jag släpper Rebus klocka åtta är det plus 1 grad gråmulet, surdimma, lugnt och det kommer små regndroppar. Han kommer på slag och jobbar som bara den, men inget verkar sitta ihop. Men strax före tio lyckas Rebus ände resa en hare som försvann nästa lika fort. 10 min hackande drev sen blev det bara tyst. Rebus var då ca 600 m från mej. Jag väntar ett tag sen börjar jag gå. Kommer fram till Rebus som snurrar och söker. Tiden går och jag är genomblöt, så jag bestämmer att de får räcka för i dag. Nu när jag ändå var nära kallar jag in och vi börjar gå tillbaka. Det var tunggått för mej men Rebus rörde sig utan problem. Så hade det inte varit för att jag var blöt och påverkad av förkylningen hade vi nog fortsatt. Men ibland låter även jag förståndet tala!

Det här inlägget postades i Jakt. Bokmärk permalänken.