Sen magen fått sitt tog jag Ruff med mej på en sväng i skogen. Bössan var med Ruff brukar stöta fågel så ifall att. Vi träffade inget vilt men Ruff fick många km i benen och han lyste av lycka och jaktlust. Söndag morgon var det dags att släppa Urax. Hans jaktlust och kondition är bara att beundra. Vi försökte på tre olika ställen och Urax söker ut hur fint som helst spårar, ringar ger aldrig upp. Han kommer tillbaka till oss där vi sitter vid elden med jämna mellanrum och visar upp sig, men sticker snabbt ut på nytt sök självmant. Efter några timmar hämtar vi Ruff han får då gå med husse på jakt. Efter 7,5 timmar och dryga 6 mil för Urax tycker vi att det räcker. Urax själv verkar inte tappa sugen trots frånvaron av harar. Frågan vi ställer oss är – Är det harpesten ? (Vi litar på Urax!) Det blev inget skjutet för någon av hundarna men vi hade en underbar dag i skogen.
I måndags blev Ruff utkallad på spåruppdrag. Ett jaktlag i närheten trodde sig ha skadeskjutit en älgkalv. Man hade först använt sig av en ganska ”ny spårhund” och ville därför dubbelkolla. Jag och Ruff tyckte att det var jätte trevlig (inte att någon har oturen att skadeskjuta) men att få förfrågan att gå på eftersök. Ruff tog upp ett spår som han sen klockrent följde någon km. Inget blod eller legor bara normala klövavtryck. Till slut meddelade jaktledaren eftersöket avblåst, vi var alla eniga om att älgen klarat sig. Den enda som protesterade var Ruff han hade nära nog ståndskall i spårlinan när vi skulle sluta.